Lennart Utterström – Cirkelns fyra hörn

När genomgripande filosofiska tankar och upplevelser beskrivs inom konst och poesi, i litteraturen och konsthistorien, får de ofta skimmer av något som knappast den lilla människan har någon chans att erfara. Det kan uppfattas som alltför sublimt, allt för högt över huvudet. Då faktum är att det egentligen handlar om något som alla, ifall man bara släpper lite på respekten, kan känna igen sig i, som genom att rita en cirkel, betrakta en måne eller en rund ring. I slutet av 500-talet skrev kinesen Jianzhi Sengcan i sin uppsats ”Inscription on Relaying on the Mind” om ”cirkeln som kan liknas vid ’Stor Tomhet’, där inget är mållöst, inget är överflödigt”. En annan tänkare, Wumenguang, beskriver det så här: ”Även när någon målar den, förblir den omålad”. Det låter vackert men paradoxalt och besynnerligt, likväl något som vi kan uppleva inför naturformers mysterier.

På lantligt idylliska Konst & Kameras återkommande sommarutställning visar i år Lennart Utterström en samling tuschmålningar, trätryck och objekt, vilka bokstavligen kretsar kring cirkeln, och som han uttrycker det, ”försöker fånga den fyllda tomheten”. Titeln på utställningen, Cirkelns fyra hörn, ser han som olika sätt att reagera inför den via måleri, träsnitt, upphittade objekt (L´art trouvé) plus själva tomheten som kan fyllas eller intas genom att liksom parkera i den. Först tänkte jag att han gjort en egen finurlig upptäckt, att cirkeln faktiskt på något osynligt sätt har inbyggt fyra hörn. Men hans poetiska – och praktiska – sätt att arbeta med cirkeln pekar istället utåt mot den abstrakta formens förankring i och beroende av den yttre verkligheten.

Lennart Utterström, ”ENSO (Zencirkel)”, tusch på kinesiskt papper.

Fyra större tuschmålningar utförda på kinesiskt papper och sidenmonterade, kan ses som hörnpelare i utställningen. Två av dem beskriver ”Enso (Zencirkel)” där tuschpenseln har gemensam start- och slutpunkt, där bilderna verkar målade i ett enda beslutsamt penseldrag som binds samman i en accentuerad fläck. Tänker man en sådan cirkel öppnad och utsträckt skulle den kunna förvandlas till målningen ”Tetsubo (käpp, stöt)”, där en kraftig linje dras rakt uppåt i ett svep och avslutas med en lätt stänkande punkt. Det direkta anslaget uttrycker precis vad som behöver sägas, varken mer eller mindre. Bilden av ”Getsu (måne)” blir i sammanhanget mera komplex, där både cirkelrörelsen och ett par vertikala penseldrag strålar samman i ett tecken som kan föra tankarna till månsken över vatten.

I övrigt domineras utställningen av trätryck föreställande sparsmakade grupper av bambuträd, eller snarare bambukvistar. I varje bild ses en handfull smala träd, ofta med bara två tre grenar och återgivna med små variationer, ibland lätt berörda av en vind, ibland strama i högstämdhet eller vilande i ro. Här återkommer den enkla linjen, avbruten av bambuns karaktäristiska knutpunkter där linjen stannar upp för att i nästa moment vika av som ett böjt strå. Regelbundet placerar Lennart Utterström grupperingen nere till vänster i ett för övrigt tomt blad, vilket jag tolkar som en slags förtrolig och ödmjuk gestaltning av en början till tomhet och meditation. Titlarna antyder också poetiska kopplingar till natur och kontemplation, som ”Windy morning”, ”Afternoon”, ”In the mood” och ”Silence”. I trycket ”Erik Satie” står tre bambukvistar var och en solitärt vajande intill varandra, kanske som en hyllning till Saties lågmälda musikintervaller.

Vid galleriets stora hörnfönster, som direkt anslutning till naturen, står placerat en handfull skulpturobjekt, delvis upphittade. Ett av dem är ett svart och knotigt ”Fragment av trä från Chiang mai” (Thailand), som i sitt vildsint skruvade uttryck verkar vilja fly från tomheten men inte kommer loss från sitt material och sin egenart. Tre 1,5 meter långa stötar av okänt träslag, också från Chiang mai, har en stram och lätt knubbig enkelhet som kan erinra om Giacometti men kan även ses som en form av tuschlinje avslutad längst upp i ett mera betonat handtag.

Lennart Utterström, bosatt på Västkusten och med bakgrund som konstprofessor vid Hengyang Normal University, Hunan, Kina, har aktivt följt cirkeln som konstnärlig brännpunkt under drygt femtio år. Utställningen ger en bra översikt av ett konstnärskap där zen-traditionen kring paradoxen om ”upplyst tomhet” verkar vara ledstjärna. Där Enso (cirkeln) ses som ett signifikativt emblem av ”den outsägbara absoluta verkligheten”.

Någon lämpligare plats att visa hans arbete än på Konst & Kamera är svårt att föreställa sig, ett sommargalleri lite utanför allfartsvägarna men med en stringent konstprofil. Åke och Kerstin Hultman har i sin intima och lite funkisinspirerade konstlokal under åren haft udden riktad mot konstruktivism, abstrakt och konceptuell konst, samt inte minst blickat mot den österländska traditionen i tuschmåleri. Att engagemanget för konst som form och den svartvita bilden tror jag till stor del kommer från Åke Hultmans intresse för fotografi och hans eget arbete med daguerreotyper.

Har man inte besökt galleriet tidigare så rekommenderas en tur upp till Västertjäl. Öppettiderna är onsdagar 14 – 20 och lördag – söndag mellan 12 – 16.

Text: Jan K Persson
Foto: Jan K Persson, Konst & Kamera.

Volym 2022-08-21

Länk till artikel

Jan K Persson är bildkonstnär med inriktning på måleri, foto, performance och installation. Bakgrund i Nordmaling, Västerbotten, sedan 2000 bosatt i Härnösand. Haft läraruppdrag vid bland annat Konsthögskolan i Umeå 1990 (gästlärare teoretisk skulptur) och Sundsvalls Konstskola 2003–2008 (lärare måleri). Har sedan 80-talet medverkat sporadiskt som skribent i dagspress och tidskrifter, som Konstperspektiv, Provins, Horisont. Medverkat i Volym sedan starten 2002 och var redaktör 2005–2016. Gav 2018 ut romanen ”Rätt intressant”, 2020, boken ”Jan K Persson – Performance Installation”.