Lennart Samor – ett måleri om närhet, rörelse och avstånd
2024-10-19 14:27
Ahlbergshallen
På sin hemsida presenterar Lennart Samor sitt konstnärskap som narrativt, det handlar om berättare och berättande. Utställningen i Ahlbergshallen behandlar teman som, närhet, rörelse och avstånd samt hur dessa begrepp formas av den teknologi vi använder för kommunikation. Om vi utgår ifrån kommunikationsteoretikern Marshall McLuans kända fras, "mediet är budskapet", vad är det då för narrativ som berättas i "Närhet – Rörelse - Avstånd"?
Den divisionistiska stil som präglar Samors stora akrylmålningar påminner om italienska futurister som Gino Severini och Umberto Boccioni. Svepande linjer delar upp motiven i olika färgfält och ger ett fragmentariskt intryck samtidigt som delarna knyts samman av både raka och böljande linjer. Även tematiskt anknyter Samor till futuristerna. Teknik och rörelse återfinns i verk som "I'm documenting myself" där tåg, människor och mobiltelefoner figurerar. Futurismen utmärkte sig genom att hylla tekniken och det nya, man såg sig själva som skapare av det nya utopiska och progressiva samhället. I detta avseendet var den italienska futurismen inte unik när det kom till modernistiska idéströmningar. Dock skiljer sig Samor från futurismens mest problematiska inslag – hyllandet av kriget som "världens enda hygien", ett ideal som Filippo Tommaso Marinetti uttryckte i "Det futuristiska manifestet" från 1909. Den italienska futurismens koppling till fascismen saknas tacksamt nog helt i Samors konst.
Jag skulle inte påstå att Samors konst hyllar modern teknik som 'smartphones' men den är inte heller särskild hård i sin kritik av den. Målningar som "Jag är här och där" och "Västtrafik" innehåller snarare ett sorts nostalgiskt skimmer över tiden innan tekniken blev mer allomfattande. Nostalgi definieras i Zygmunt Baumans bok "Retrotopia" som "känslan av att förlorat något och blivit förflyttad till en främmande plats, men den handlar också om att bli förälskad i sin egen föreställningsförmåga." Trots all fin teknik vi har, hur lätt det än är för oss att "träffa" nya människor som inte finns i vår omedelbara närhet, är vi ensammare än någonsin. När dessa verk juxtapositioneras med verk som "Kyssen" och "Closeness" blir det tydligt att det är närhet och intimitet som är på väg att försvinna. Vi är alltid uppkopplade men ständigt frånkopplade. Man ser prov på detta överallt, inte minst på konstutställningar, där besökare ofta är mer fokuserade på att dokumentera verken med sina smartphones än att faktiskt uppleva dem där och då.
Detta påmminer om vad filosofen Byung-Chul Han, inspirerad av Walter Benjamin, kallar 'erfarenhetens fattigdom' i boken "The Crisis of Narration". Modernismen såg sig som skapare av framtiden, den var progressiv och narrativ. Men den utgick ifrån ett tomt ark, vilket var startskottet för den narrativa kris vi ser idag. Ut med det gamla och in med det nya. Postmodernismen bröt med de metanarrativ som modernismen etablerat. Det som tidigare var historieskapande blev med postmodernismen och den kapitalistiska realismens segertåg till att sälja historia. Narrativa samhällen förvandlades till informationssamhällen.
Byung-Chul Han menar att dagens fixering vid narrativ och historieberättande paradoxalt nog avslöjar narrativets dysfunktionalitet. Verkligheten fragmenteras och kontinuiteten försvinner. Den riktiga närheten, den som inte går via fiberoptik, går förlorad. Denna ’erfarenhetens fattigdom’ tycks vara vad Samors utställning handlar om. Något som särskilt visar sig i målningarna där smartphones figurerar, men även i installationen "Skriv ett brev", där betraktaren uppmuntras att skriva ett brev. "Ord blir historiska i samma stund som de skrivs ner. När du skriver för hand väger du dina ord på ett sätt som skiljer sig från sms, meddelande eller chatt, dom försvinner och blir bortglömda, ett brev bervaras och kan sparas."
Text och foto: Freddie Ross
Volym 2024-10-19
Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.