”Låt inte dom jävlarna ta dig”
2024-02-19 18:17
Anna Fors på Ånge konsthall
Ljungandalens konstförening visar i februari en utställning med verk av Anna Fors, verksam som konstnär och illustratör i Östersund. Konsthallens svängda vägg är fylld med installationer och objekt, teckningar, ett foto och små skulpturer av trolldeg, allt i en stram färgskala i svart, vitt och grått med inslag av guld och rött.
Titlarna på verken vittnar om en galghumor som i vissa verk slår över i ilska och trots. Hit hör torrnålsgravyren ”Utan titel” vars innehåll gett namn till utställningen: ”Låt inte dom jävlarna ta dig” står det textat på ett papper inom glas och ram. Utformningen påminner om de efterlysningar folk brukar sätta upp när deras katt sprungit bort, med telefonnummer på lappar som går riva loss. Men här finns inga lappar med telefonnummer. I stället upprepas samma text en gång till på de mindre lapparna, fast de går inte att riva loss eftersom de är inglasade. En förträngd smärta bubblar ut.
Ett annat exempel på undertryckt vrede är ”Dom jävlarna”. Det är en polyptyk (flera bilder som hör ihop) bestående av sex pixlade porträtt tecknade i blyerts på papper. Det går inte att känna igen ansiktena men av titeln att döma handlar det om personer som konstnären har någonting emot.
Anna Fors beskriver utställningen som ”En tidsresa till min inre 14-åring” och de båda verken skulle kunna vara uppgörelser med tonårens mobbare och förtryckare men också med nutida hatobjekt.
Men det här är inte en utställning som utstrålar hat och ilska, snarare vittnar den om modet och nödvändigheten att gå sin egen väg, vilket är inspirerande. Det finns en hel del roligt att upptäcka, ofta med feministisk touch. Vad sägs om ”Maskhål I–VI”, en serie trasiga nylonstrumpbyxor som spänts upp på vit kartong så att maskhålen bildar intrikata mönster. Någon som tycker att nylonstrumpor är ett onödigt plagg som inte borde finnas? Ett annat exempel är ”Armslängds avstånd”, tre flaskor som mest liknar molotovcocktails och innehåller stringtrosor nedsänkta i epoxyresin. Kanske något för en metoo-aktivist?
Mest gripande är ändå triptyken ”Tecken”, tre stora bilder av händer som utför det internationella tecknet för hjälp när någon är utsatt för våld i nära relation. Framför triptyken ligger en kudde på vilken en rödaktig hårman har placerats. Skulpturen heter ”Aftonbön” och det är konstnärens eget hår från tonåren.
På golvet strax innanför ingången ligger något som ser ut att vara en A-brunn (det runda järnlock som täcker en avloppsbrunn). Borde inte sådana befinna sej utomhus? Vid närmare beskådan visar det sig vara ett tecknat brunnslock. Verket heter ”Entré” och är gjort i frottageteknik på en riktig A-brunn ute på en gata i Östersund.
De små trolldegsskulpturerna förekommer i två verk, ”Klättervägg” och ”Vedergällning”. ”Klättervägg” ser helt enkelt ut som en klättervägg, men handtagen är gjorda i svartmålat trolldeg med guld i groparna där man ska greppa. ”Vedergällning” består av ett fotograferat självporträtt där konstnären skjuter med gevär på små svarta trolldegsskulpturer, oklart varför. Framför porträttet står en av de beskjutna skulpturerna, nu med bladguld i skotthålen. Det är snyggt, men vad handlar det om?
Anna Fors är även verksam som illustratör och medverkar återkommande i Östersundsposten med bilder där runda streckgubbar kommenterar den lokala samhällsutvecklingen.
Text och foto: Karin Kämsby.
Volym 2024-02-19
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.