Konstrunda i bedövande vackra Nordingrå

Det är självklart att konstnärer i alla tider sökt sig till Nordingrå och Höga kusten, påpekar konstnären Margareta Petré i sitt tal, när pingstens konstrunda invigs på Körningsgården. Landskapet inbjuder till konstnärlig verksamhet, att befinna sig i och att få bli återgivet. Helmer Osslund, Pelle Molin och Leander Engström var föregångarna och de har fått många efterföljare.
Birgit Dahlgren förstod det, då hon som stockholmare, övertog pensionatet Körningsgården på 70-talet och öppnade dörrarna för konsten och konstnärerna. En återkommande och särskilt kär gäst var Erland Cullberg. Hans verk återfinns lite här och var i pensionatet. Det var också Birgit Dahlgren som 2008 startade upp och fick med sig Nordingråkonstnärerna på en konstrunda varje pingst med Körningsgården som centrum. Birgit Dahlgren är död sedan några år nu men de nya ägarna Anette och Peter Sjölund fortsätter i hennes anda.

I år heter ordförande för konstrundan Erika Holm Petré. Det är hon som hälsar välkommen och själv deltar med en fotoutställning på familjegården i Bäckland där även hennes svärmor Margareta Petré visar sina färgtavlor och hennes man Jonathan Petré Brixel har boksläpp för sin nyutkomna roman ”Sven Haralds äventyr”, som bygger på en film han tidigare gjort.

Den informativa och mycket vackra kartan över konstrundans stopp har, som alla tidigare år, utformats av fotografen Leif Söderström och konstnären Karin Olsén Öberg. Med den i nypan beger vi oss till det nordvästligaste stoppet och hamnar hos Dag Wallin och Sirpa Huusko i Salsåker.
Sirpa Huuskos vävtekniskt skickligt gjorda textilier inspirerar till att kanske våga pröva att väva själv men det är förstås svårt och jag inskränker mig till att köpa en handduk i skimrande lila nyanser, som jag säkert aldrig näns torka händerna på men den får bli till lyst och fägring.

Dag Wallin, ”The sea and us”, olja på duk.
©Dag Wallin / Bildupphovsrätt 2023.

Vägg i vägg med vävstugan är Dag Wallins stora ateljé. Jag har alltid uppfattat hans tema i verken som ett andligt sökande efter mål och mening, den lilla människans plats i universum. Hans målningar känns gripande och hisnande men även lite skrämmande. Dag Wallin tycks gilla och våga att testa olika material och uttryckssätt. En liten torrnålsgravyr med en vit, naken människokropp på mörk botten, som enda motiv, kommer igen i centrum av en stor, färgglad olja. Samma tunna, vita kropp men nu omgiven av färg och former. Dag Wallins konst ser i allt det bräckliga och skira på samma gång lustfylld ut.

Sigbritt Mann, "Silverhorn".

I Salsåker finns också silversmeden & metallkonstnären Sigbritt Mann. Jag tycker det är något speciellt med silver mot människohud! Örsnibbar, hals och händer tycks få en härligare lyster och smäckrare linje ihop med silver. I Sigbritt Manns ateljé hittar man bland alla glänsande smycken även en fint formad silversked, som med en hake på skaftändan går att hänga upp vid en glas- eller koppkant. En skimrande snäcka och ljushållare i silver och mässing är också något som drar blickarna och habegäret till sig!

Olof Astrup Hällqvist, ”Hemkomst”, olja på duk.
©Olof Astrup Hällqvist / Bildupphovsrätt 2023.

På slingriga, smala vägar, det är med hjärtat i halsgropen man ger sig ut på konstrundan i Nordingrå, tar vi oss till bönhuset i Västervalto där Olof Astrup Hällqvist ställer ut. Han är verkligen en sagoberättande konstnär, van som han är att tidigare ha jobbat på Naturhistoriska museet med olika illustrationsuppdrag. Djur i alla former; framför allt rävar, harar, kaniner och barn i olika storlekar och åldrar fyller hans verk. Olof Astrup Hällqvist kommer ursprungligen från Ramsele och minns tydligt från barndomen hur finrumsdörren hemma hos släktingar och grannar bara öppnades vid fest. All övrig tid var det mjukisdjuren och dockorna i soffhörnen, som i barnets fantasi, kom till liv där inne bakom de stängda dörrarna. Olof Astrup Hällqvist har tidigare ställt ut i Västernorrland, både i Härnösand och Sundsvall. Miljöerna tycker jag mig känna igen. Speciellt i målningen med de uppförstorade barnen som tittar ner på en stadsbild i miniatyr. Den ser ut att ha hämtats från Sundsvall. Står de kanske uppe på Södra Stadsberget och ser ner mot kyrkan och Allégatan? Alla barndomslandskap krymper ihop, då man kommer tillbaka som vuxen, kommenterar Olof Astrup Hällqvist och jag kan bara hålla med.

Extra kul under en konstrunda i Nordingrå är att amatörer och proffs blandas så väl, får samma utrymme. Landskapet inbjuder ju till att inspireras av och återges i någon form. Olof Astrup Hällqvists landskapsbilder i olja av Nordingblå, som han kallar landskapet, är fantastiska men även Akvarellgruppen AQUA i Sebäng har i sina akvareller fångat känslan av att stå inför ett bedövande vackert landskap. De är ett gäng på sex personer: Karin Björkroth, Ann-Carin Åkerstedt, Kerstin Persson, Jacob Baumann, Christina Malmsten och Eva Nordqvist, som säger att de blir glada av att måla tillsammans. Efter en akvarellkurs på Körningsgården för flera år sedan har de fortsatt att träffas regelbundet en gång i månaden. Det har blivit till ett behov och nu ställer de ut tillsammans i en snickeriverkstad med ett stort, vackert blommande körsbärsträd vid entrén.

Reidar Sjödén, "Rö", skåp av drivved.

På Mannaminne ställer skulptören och årets stipendiat, Reidar Sjödén, ut under konstrundan. Han jobbar i trä och har under vistelsen där åkt runt i Höga Kusten och samlat in drivved, som blivit skulpturer, fåglar och skåp med läckert linoljefärgade inredningar. De har fått titlar som ”Rotsidan”, ”Saltvik”, ”Måviken” och ”Rö”. Och imorgon, lördag, öppnar Mannaminne för säsongen och då blir det vernissage för de konstnärer, som kommer att ställa ut i sommar: Björn Ola Lind, Anna Erlandsson, Dirty Elmo Erik Lindström, Olle Magnusson, Moa Cederberg, Dag Jonzon, Martin Palmer och Margareta Petré. Även Solveig Nordlunds film om Margareta Petré och hennes konst kommer att ha premiär då, för att kunna ses hela sommaren. Det är landskapet i Nordingrå, som fångat mig och gör att jag hela tiden återkommer, säger Margareta Petré i filmen.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2023-06-08

Länk till denna artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.