Konstnärsgruppen Norra Orienten: Storehouse stories
2023-08-10 17:48
Utställning vid Mariebergs gamla sågverksområde
Norra Orienten, konstnärsgruppen som valt att använda Mariebergs gamla sågverksområde som en plats för sitt skapande, slog till med ett spektakulärt program helgen 28–30 juli. Evenemanget utspelade sej i och utanför den gigantiska lagerlokal som finns kvar på området efter att platsen sanerades från dioxin år 2014–2015.
Vernissagen den 28 juli inleddes med en ljudperformance av Lisa W Carlsson och Jim Hoult. I sin performance går Lisa W Carlsson helt enkelt omkring i lagerlokalen och låter sin röst fylla rummet. Den befinner sej någonstans mellan sång och tal, språket är ett obegripligt hittepå. Hon tilltalar rummet, dess väggar, dess rymd och de fåglar som förirrat sej in, kanske även oss närvarande människor. Här och var uppstår ekon och hon stannar upp och lyssnar. Verket ger en transcendental upplevelse och är uppfriskande. Sättet att jobba påminner en del om Laurie Andersons, aktuell på Moderna museet.
Lagerlokalen är stor och svåröverskådlig och publiken uppmanas gå in där på egen risk. Jag väljer att börja min rundvandring utomhus och får syn på Ulla-Carin Winters ”Lundblads pojk” och ”Petterssons pojk”. Det är två stora träsnitt uppsatta på lagerlokalens yttervägg. De båda pojkarna är flottare och deras flotthakar sticker upp långt ovanför bildernas övre kanter. Det här är deras värld och de hälsar oss välkomna.
Ulla-Carin Winter, ”Petterssons pojk”, träsnitt.
©Ulla-Carin Winter / Bildupphovsrätt 2023.
I ett eget litet hus finns gästande Thomas Håkki Erikssons videoinstallation ”I went to hell and back”. En man omgiven av åhörare berättar en rövarhistoria om hur han höll på att drunkna men klarade sej. Videon är textad på engelska men mannen pratar svenska. Det är svårt att höra vad han säger och det hade underlättat om den varit textad på svenska. Örat vill lyssna till svenskan men ögat söker sej till texten och förvirring uppstår.
En bit längre bort har Mats de Vahl byggt upp en camera obscura i form av ett pyramidformat tält. Han kallar sitt verk ”Hägring III”. En skylt intill förklarar att en camera obscura är en låda med ett hål i. När ljusstrålar färdas genom hålet målar de upp en bild av det som finns framför lådan på lådans motsatta innervägg. Mats de Vahls camera obscura har sitt ljusinsläpp i pyramidens spets och bilden som projiceras med hjälp av en spegel hamnar på marken. Det som avtecknar sej är en drömsk och poetisk version av verkligheten där ute på kajkanten.
Mats de Vahl, ”Hägring III”, foto (camera obscura).
©Mats de Vahl / Bildupphovsrätt 2023.
Stora orangeröda klot ligger utspridda både ute på gräsytorna och inne i lagerlokalen. De bildar en sorts förbindelselänk mellan utomhus och inomhus. Verket heter ”Membran” av Ina Palm som experimenterat med jätteballonger. De är inte helt enkla att hantera, hon berättar att de både har blåst i väg och gått sönder.
Inne i lagerlokalen fastnar jag vid en stor teckning av en död brunråtta som ligger utslängd på en hög med smutsiga lastpallar av trä. Det är en installation av Eva-Leena Skarin i serien ”Livslängd I, II, III”. Verket får mej att känna sorg över den döda råttan och fundera över livets förgänglighet. Ytterligare två pallhögar finns i lokalen, den ena med en teckning av en död fiskmås, den andra med en tecknad död harkrank.
Eva-Leena Skarin, ”Livslängd”, teckning, installation.
©Eva-Leena Skarin / Bildupphovsrätt 2023.
Lite mer avskilt finns Björnola Linds och Jim Hoults ”Bark”. Björnola Lind har tagit högupplösta närbilder på trädens bark och samtidigt spelat in de ljud som uppstår i trädet när näring transporteras upp genom stammen. Bilderna projiceras i storformat ackompanjerade av trädens ljud. Det är vackert, oväntat och spännande.
Här finns mycket mer att se. På bestämda klockslag ger dansaren Elin Kristoffersson sin dansperformance ”Lyssna, nu talar jag”, i vilken hon, klädd i svart samspelar med en svart svepande sjal, till ackompanjemang av rytmiska andetag.
Kerstin Lindströms installationer ”Tanterna i Nyhamn” och ”Bärande” skildrar kvinnornas roll i sågverkssamhället och refererar till Gördis Sellings bok ”Tanterna i Nyhamn” där sju arbetarkvinnor porträtteras. Kerstin Lindström deltar också med installationen ”Syjuntan”. I en annan installation behandlar Lisa W Carlsson minnets funktioner. Birgitta Nenzéns installation ”Dreamingroom” handlar om en kvinna som stryker och drömmer sej bort. Verket har tidigare visats på Härnösands konsthall.
Lagerlokalen i Marieberg är så groteskt stor att konsten riskerar att drunkna i den och inte nå fram, särskilt om det handlar om mer finstilta och spröda verk. Storehouse stories 2023 tydliggör att Västernorrland saknar en konsthall för samtidskonst. Det skapas så mycket spännande konst här men det finns ingen vettig plats att visa den på. Med vettig plats menar jag en riktig konsthall där konsten kan visas mer än tre dagar under primitiva förhållanden på sommaren.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2023-08-10
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.