Karin Hesse: Drömska färglandskap

Den nu pågående utställning på Kramfors konsthall är som en svalkande oas i sommarens ökenhetta. Med fingertoppskänsla hanterar Karin Hesse färgen i sitt måleri i en tonskala som drar åt det kalla, där resultatet är lysande svalt men stundtals också glimtar till av värme.

I utställningen finns bland annat två serier med mindre oljepasteller, intressanta brottstycken av landskap där konstnären verkar ha undersökt möjliga uttryck med olika färgkombinationer. En slags förstudie för att sedan ta landskapen vidare. Från de små kompakt sammansatta bilderna till större format i olja och akryl på duk där måleriet får nytt spelrum, har Karin Hesses landskap förändrats, lösts upp.

Till skillnad från det mindre formatet - mer medvetet komponerat med energi och nerv - känns de större målningarna friare, svävande, färgen och penseldragen mindre beräknande. Ett näst intill icke-föreställande måleri som ändå föreställer, där titeln blir ledtråden in i bilden. Det är helt klart naturens färger och former som är betydelsefulla för Karin Hesse, men kanske är det själva känslan de framkallar som konstnären vill lyfta fram här. Formernas uppteckning i svart blir endast riktmärken och inte begränsningar för färgytorna att förhålla sig till. Med en förfinad känsla för färgernas betydelse sinsemellan arbetar konstnären med tunna skikt lager på lager som blandas med tjockare färgstråk för att bygga upp bilden. Målar över och målar om.

I några av verken har duken hanterats som akvarell, där färgytorna är transparenta och det vita underlaget får representera ljuset. I andra målningar täcks nästan hela duken av färg, som exempelvis i verken ”En bra dag” och ”Ännu en bra dag” där ljuset kommer ur färgen i sig, det skimrar, lyser, vibrerar. Glädjedagar.

Då och då vävs landskapen samman med antydan av händelser, likt fragmenterade minnen som framkallar platser, ansiktsformer utan eller med enkla anletsdrag. I ”Syateljé i New York” trängs detaljer med varandra om utrymmet, ett livligt myller av minnesbilder som inte tydligt gestaltas utan lämnas öppna för egna tankar. 

Karin Hesse, ”Utan Ansikte”, akryl.

Så finns här också målningar där konstnären lämnat stora delar av ytan på duken orörd, skissartat men inte oavslutat. Det är här det börjar bli spännande. Efter en stunds vandrande bland de mer eller mindre drömska färglandskapen är det ett av verken jag till sist blir stående framför, ”Rött träd”. Landskapet har återigen förändrats, färgskalan minimerats, likaså de målade ytorna. Ett stort område på duken blir i stället en tom öppning till något, eller kanske är det ett starkt motljus. Det röda trädet är synligt bara till hälften vid högra kanten och som i de övriga landskapen i utställningen är motivet gestaltat så man ser det rakt framifrån. Det som sedan blir annorlunda är det övriga, som i det här verket liknar ett flygfoto, där markytans detaljer ses uppifrån och blir till abstrakta formationer förbundna av tunna linjer. Ett landskapets kretskort där hela systemet sammankopplats. I den övre delen av bilden finns något mörkt som ser ut att långsamt komma invällande över kanten som åskmoln innan regn. En hotfull laddning som tillför en efterlängtad spänning. 

Karin Hesse, ”Rött träd”, akryl.

Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2021-07-28

Länk till artikel

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida