Johan Mauritzson ställer ut på Härnösands konsthall

En kreativ och fantasifull färg- och formbomb, som vid första anblicken påminner om ett stökigt pojkrum, möter besökaren på konsthallens bottenvåning i sommar. Konstnären Johan Mauritzson, som bor ett stenkast bort, sitter på en stol i utställningen och avrundar en av sina skulpturer med lite extra färg. Han är en sann allkonstnär, som med entusiasm och glädje uttrycker sig i vitt skilda tekniker; monotypi, olja, akvarell, skrot, keramik, mosaik. För honom är det inget yrke att vara konstnär, säger han i en video på konsthallens FB-sida, utan ett liv fritt från pekfingrar, förbud och aggressioner, långt från all märkvärdig prettokonst, som han säger sig avsky.

Mosaikskulpturen ”Salut”, som står på Tullportsgatan 4, är gjord som en hyllning till alla glada migranter i Härnösand. Den och hans övriga skrotskulpturer har gjorts som en returåtervinningsidé.

I utställningen fastnar jag för den rödfärgade ”Magnus”, som med krokig arm och ett långt, utsträckt ben med utsökt tecknade tånaglar vänder sitt förvånade ansikte mot mig och med öppen mun ser ut att vilja säga något. Även ”Vattentankefärd” har på sin sockel några till synes viktiga meddelanden om våld och vatten att förmedla till betraktaren.

Johan Mauritzson, som kommer från Sundvall men numera bor i Härnösand, ser sig som en ”nattens väktare”. Det är när alla andra går till sängs han lever upp och ger sig i kast med sitt eget egentliga liv, ”skärper sinnena och med håv samlar in sina drömmar och tankar”, som han skriver i sitt presentationsblad till utställningen. När dagen sedan gryr tar han hand om alla dessa ”Nattens frukter”, som är denna utställnings titel och efter ett strängt urval blir de till inspiration och underlag för nya konstverk. De finns alla med här i utställningen, som monotypier, oljor, akvareller och skulpturer.

–Jag målar med barnet inom mig men med en vuxen människas kunskap. Dessutom vill jag förstås hela tiden överraska mig själv, erkänner Johan Mauritzson, då han intervjuades i samband med ett konstprojekt på Skönsmons skola i Sundsvall häromåret. Han gillar att jobba med barn, att möta deras nyfikenhet, spontanitet och känner väl en viss gemenskap.

Eftersom det strax är dags för ”Torsdagsklubben” att samlas på café ”Rutiga duken” snett emot konsthallen, får Johan Mauritzson plocka ihop sina färgburkar och penslar, för att ge sig iväg dit. En målning i utställningen har också titeln ”Torsdagsklubben”. I den kan man urskilja hur Johan Mauritzson förväntansfullt sitter och inväntar klubbkompisarna, konstnärsvännerna Sture Månsson och Jan K Persson, den senare på cykel.

Kanske är det den nära-döden-upplevelse han var med om efter en MC-olycka för några år sedan, som gör att Johan Mauritzson nuförtiden tillåter sig att njuta och känna glädje i både konsten och livet och det påverkar förstås även omgivningen. När jag lämnar utställningen, har det stökiga rummet plötsligt försvunnit och blivit något helt annat - en plats för lekfull eftertänksamhet och ett och annat glatt småleende.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2021-07-15

 

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.