Jenny Lindblom på Kramfors konsthall

Vad symboliserar en svan vikt av en vit handduk? Svaret beror på vem du är. Många i vår del av världen tänker nog på semester och avkoppling, turkosa vatten, långa vita stränder och paraplydrinkar. Men vad tänker personen som vikt handdukssvanen? Det är en av många frågor som Jenny Lindbloms aktuella utställning Existence light framkallar. Det är i egenskap av fjolårets Höga Kusten-stipendiat som hon nu ställer ut på Kramfors konsthall. Här finns både vägghängda verk och skulpturer skapade i trä, plexiglas, frigolit och av handdukar. Jenny Lindblom rör sig till synes obehindrat mellan många olika material. Trots denna bredd är det samlade visuella uttrycket ganska sparsmakat. Konsthallen som ofta känns trång verkar nu plötsligt väldigt rymlig. Det är glest mellan verken och många av dem är också ganska små. Det är ungefär som att gå på fin restaurang och inte bli riktigt mätt. Men för den som tar sig tid att läsa utställningstexten eller prata med den hjälpsamma personalen på konsthallen kommer verken att växa. Texten blir en karta som leder en till alla de små detaljer som ger utställningen ytterligare mening.

Den som är resvan och har ögonen på skaft kan lätt gissa sig till utställningens tema. Det första som möter en på väg in i konsthallen är nämligen en överdimensionerad frigolitskulptur som föreställer resesidan TripAdvisors logo: ett ugglehuvud. Skulpturen ser tung ut på det röda kakelgolvet och för tankarna till ett sandslott eller en betongutsmyckning. Utspridda på golvet ligger också några vita handdukskulpturer i form av tre svanar, en båt och så en skrynklig hög som respektlöst slängts på golvet. Hotellestetiken återkommer gång på gång och blir en röd tråd att följa. Den finns till exempel också i de fyra verk som är tryckta på linneduk med UV-känslig färg. De går i bruna toner och påminner om den 90-talskonst som fortfarande hänger kvar på mindre rika institutioner och hotell. Trycken är abstraherade former som jag först har svårt att identifiera. Det skulle kunna vara amöbor eller andra encelliga djur, men det visar sig att formerna är stiliserade pooler. Överallt finns liknande detaljer som knyter ihop alla verken och kopplar dem till temat. I två av plexiglasverken finns dekorativa cirkelmönster som vid en första anblick bara ser ut att vara luftbubblor i vatten. Men mönstren är egentligen tagna från bubbeldiagram som visar livstillfredställelse i relation till BNP. Det är snyggt och smart gjort. Jag imponeras över att Jenny Lindblom lyckas framföra sociala budskap på ett så elegant sätt. Inte för att jag har något emot plakatkonst, men det skadar ju inte om gestaltningen av de politiska frågorna dessutom har lite snits.

Jenny Lindblom, TrueTypeIII

Utställningstiteln Existence light är hämtad från ett typsnitt med samma namn. Titeln anspelar på ljuset som spelar en viktig roll i utställningen, dels vid framkallningen av de bruna trycken och dels i de lampor som får plexiglasverken att lysa som reklamtavlor. Jag associerar också titeln till det enkla och sorglösa semesterlivet. Men att kunna fly undan den slitsamma vardagsexistensen är en lyx som inte alla kan unna sig. Mitt favoritverk, TrueTypeIII, är en upplyst plexiglasskiva graverad med texten ”I DON’T MAKE ENOUGH MONEY TO GO ON VACATION SO I’M GOING TO GET DRUNK THIS WEEKEND UNTIL I DON’T KNOW WHERE I AM.” Här blir klassperspektivet fullt synligt och frågan om vem som egentligen har råd att åka på semester kommer upp i ljuset. Sällan visar sig klassklyftorna så tydligt som under skolloven, då vissa packar resväskorna medan andra blir kvar hemma med en ännu kärvare ekonomi än vanligt. Jenny Lindblom kritiserar skickligt semesterkulturen från flera olika håll. Det mest makabra exemplet är diskret infogat i ett av plexiglasverken. I ett inklippt litet webbläsarfönster, inte större än en tablettask, finns ett citat från en TripAdvisor-recensent som skriver ”Brilliant Holiday! No refugees”. Det är ett vidrigt omdöme som ger en riktig beska till hela utställningen. Det är skillnad på folk och folk. Turisten är önskvärd och välkommen, men inte flyktingen. Klass är inte nödvändigtvis något statiskt. Samma människa kan ha en klassposition i sitt hemland och en annan på resa eller på flykt. En akademiker från Syrien kanske plötsligt utför ”enkla jobb” i Sverige, en västerländsk arbetare får tack vare sin köpstyrka en högre position i den fattiga semesterorten.

Mitt sammantagna intryck av utställningen är mycket positivt. Att verken inte riktigt fyller lokalen får mindre betydelse när alla de tankar som ryms i dem har trätt fram. På väg ut frågar en av de anställda på konsthallen om jag har sett att ugglan vid entrén har ögonen stängda. Kanske för att slippa se personen som viker handdukssvanarna eller flyktingarna som går under i det klara turkosa havet. Kanske för att få behålla sin bild av semesterresan som en oproblematisk och lätt tillvaro.

Text och foto: Alveola Ämting

Volym 2016-06-30

Ladda ner artikel i pdf-format