Jakob Anckarsvärd – Nyhetens behag

”Regeringen har godkänt mitt förslag att ge Ukraina resurser och medel att bygga upp den igen så fort som möjligt. Alla länders teatrar tillhör hela mänskligheten” skriver den italienske kulturministern Dario Franceschini på Twitter efter att myndigheter uppgivit att Donetsk regionala dramateater, belägen i staden Mariupol, bombats av rysk militär.

Örnsköldsvik, februari 2023. Det doftar linolja på galleri Lokomotiv. Lokalen, som jag tidigare upplevt som rymlig, trots sin begränsade yta, bär idag på en saturerad stämning. Ett färgstarkt måleri, många verk, intrycket av att ha hamnat i en storm av information … naturliga katastrofer, terrorism, krig, politiker, flyktingbåtar, elefanter på vandring. Och ”Donetsks flygledartorn [stills standing]”, en stark målning, som med sina svarta kalcinerade träd mot den mjuka himlen i kvällsljus, får tiden att stanna. Om några dagar inträffar ettårsdagen för Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. I ett tidigt skede blev ukrainska kulturbyggnader och institutioner offer för de ryska attackerna. Nu öppnas utställningen ”Nyhetens behag” av Jakob Avenius Anckarsvärd.

Konstnären har valt att skildra bombade ukrainska byggnader – ”Stadshuset i Charkiv 2022”, ”Teatern i Odessa”, ”Mariupols teater”, ”Museum”, ”Portal”, ”Kyrkan stod mitt i byn”, ”Ett vanligt hus” – allmän som privat arkitektur. Att kulturarvet skadas eller vanställs för att markera en seger eller förtrycka den besegrade parten vid en väpnad konflikt, går långt tillbaka i historien. Redan under antikens krig använde sig segrarna av de besegrades kulturföremål som monument och symboler för segern. Roms utplåning av staden Karthago år 146 f.Kr. är ett sådant exempel. Karthago hade redan besegrats, men trots detta jämnade romarna staden med marken.
Arkitektur, genom sin funktion, sin plats i stadsbilden, men också som symbol för mening och historia, på en individuell och kollektiv nivå, har fått tjäna som måltavla i striderna för att stärka den egna gruppidentiteten samtidigt som den motstående gruppens identitet försvagas.

Jakob Anckarsvärds koloristiska tolkning av händelserna, intensiv och sinnlig, agerar som en parad till en mer summarisk form. Den både mörka och färgsprakande, nästan naivistiska bilden, av en storslagen trappa, fängslar min blick: teatern Drama i Mariupol, där hundratals civila och barn hade sökt skydd när den bombades från luften under mars månad. Målningen visar insidan av stenbyggnaden, den skulpturala interiören. Genom expressiva penseldrag i splittrade färgfält och en bemästrad svärta skapas intrycket av ett kaotiskt ljusinsläpp uppifrån. Konstnärens skildring av den tragiska nyheten är påtaglig.

I konstnärssamtalet, som följde vernissagen, berättar Jakob Anckarsvärd att han producerar mycket, att intresset för samtida världsangelägenheter och politik alltid funnits. Men hans stil har förändrats med tiden. För tjugo år sedan var den expressionistisk, med en direkt närhet mellan emotion och tankar, som om han ”bara ville komma ut med en nyhet”. Idag vill han ”väva ihop händelsen med ett romantiskt skeende”, som rosa moln, solnedgångar, blånande berg … det koloristiska måleriet ska vara både vackert och fult. Först fult, föreställande det dramatiska, sedan vackert, för att ge hopp. Han förklarar att målningar genom historien symboliskt ofta burit på både förstörelse och förhoppningar, och att han, likt Théodore Géricault i ”Medusas flotte”, vill fånga hela förloppet av känslor.

Under året 2001 startade konstnären arbetet ”Everyday-news paintings” som gick ut på att skapa ett dagligt verk inspirerad av en bild från den internationella pressen. Dag 2 var 9/11. Målningarna blev till en följetong. Tjugo år senare blev det en ny serie. En pendling mellan en estetisk och symbolisk uttrycksform, ett noggrant utvalt narrativ och mer eller mindre dolda budskap. Nu visas verken ”Nyheter 2001” och ”Nyheter 2021”, färgstarka oljeskisser som är hängda tematiskt efter året de är utförda, som två installationer med sexton respektive tjugofyra mindre bilder, på två väggar vid ingången. Som en pendang erbjuds man att bläddra bland de uteblivna fyrkantiga och rektangulära skisserna, presenterade i en gul och en blå skivback, sorterade efter årgång, på den lilla upphöjningen längs in i galleriet.

Jakob Anckarsvärd, ” Nyheter 2001 och Nyheter 2021”, oljeskisser på papper, 2001/2021. ©Jakob Anckarsvärd/Bildupphovsrätt 2023.

Lite motvilligt låter jag mina fingrar vandra mellan oljeskisserna. Först försiktigt. Sedan snabbare. Hantera konst och speciellt någon annans verk, som en banal produkt, känns fel men inte felaktigt. Dramatiska händelser alternerar med lättsammare. Jag fastnar vid ”#FREE BRITNEY”, ler. Varför fångande en vinkande sångerska framför en Hollywoodskylt, min uppmärksamhet? Färgspråket, minnet eller fallet av en ikon, skandalskvallret? Jag erinras av Jakob Anckarsvärds ord, att ruiner är ett återkommande motiv och tema genom litteratur, konst och kulturen i allmänhet, ”för mänskligheten är förgänglighet inspirerande”.

Oljemålningarna och skisserna blir mer och mer romantiska med tiden, men verkar till synes uttrycka varken kritik, ironi eller personliga åsikter. Som om alla händelser behandlats på samma plan. Jag tänker på Jakob Anckarsvärds erkännande – kritiken han fick av hans lärare på Glasgows Konsthögskola, att hans tolkning inte var tillräcklig egen, att hans skildring var likt en kameras – och konstnärens förklaring, att han inte ville skapa ”1968 enkelt” eller med andra ord inte göra ”plakatpolitisk konst”.
Ett distanstagande både till det konstnärliga arbetet som han anser som något värdelöst, så länge ingen lyft dess värde, och till händelserna som han skildrar med neutral ton, en ställning som stärks av användningen av dyrt material på påvert underlag och en simpel presentation på väggarna, utan ramar, alternativt i plastbackar. Konstnären behandlar nyheter som konsumtionsvara och ifrågasätter hur massmedia väljer och prioriterar vissa händelser. Ett (ur)val är en politisk akt.

”Det är samtalet som är viktigt, när samtalet blir till konst” menar Jakob Anckarsvärd.

Text och foto: Kerstin Paillard

Ett stort tack till Jakob Anckarsvärd som bjöd in till ett intressant, lärorikt och engagerat samtal, med utgångspunkt ur politisk konst och nyhetsrapportering. Inbjudna gäster var Maggie Eriksson, Maria Sundström, Mattias Hamberg.

Volym 2023-02-28

Länk till denna artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.