Jag är alla öar/Havet tänker på oss

I Sundsvalls konstförenings galleri visas under några dagar i oktober verk av två av Grafström-Sandqvistska fondens stipendiater 2017, Jenny Norberg och Åsa Maria Hedberg. I utställningen får vi stifta bekantskap med två konstnärer som båda gärna uttrycker sig i text. Jenny Norberg kallar sin del av utställningen ”Jag är alla öar”. Åsa Maria Hedberg kontrar med att ”Havet tänker på oss”.

I entrén till utställningslokalen hänger två, flera meter höga och minst en meter breda, tuschlaveringar på akvarellpapper av Åsa Maria Hedberg. De hänger där helt oskyddade, utan glas, som för att väcka oro. Laveringen till vänster har titeln Joy of tilted change. En äldre kvinna seglar en drake som törnar in i ett träd av tecken, ett träd som växer och blommar ut i toppen. En närmare granskning visar att hela bilden har byggts upp med handskriven text i gammaldags, snirklig skrivstil. Likadant är det med bilden till höger, ett självporträtt med titeln Environ+Mental+Change, där konstnären sitter lutad mot ett träd. Bilden är tecknad med ord, konstnärens egna tankar.

Åsa Maria Hedberg skriver i en text i utställningen att hennes verk ”handlar om vår tids avgörande frågor”. På en vägg hänger fyra små skulpturer där människor kämpar för att överleva i en värld av smältande isflak. De har titlar som Åka med och Balansakt. Här vänder konstnären på den gängse attityden till klimatkrisen och gör havet till det tänkande subjektet vars objekt mänskligheten hänger på en skör tråd, eller ett smältande isflak. På golvet ligger fyra akvareller täckta med fusat glas, också på temat hav. En av dem heter just Havet tänker på oss. De här verken är avsedda att hänga på en vägg, helst tillsammans, och kommer inte till sin rätt där de ligger på golvet. Tyvärr har lokalen inte tillräckligt många väggar.

Åsa Maria Hedberg kommer från Härnösand och bor i Hammerdal norr om Östersund. Hon gör gärna verk för offentliga miljöer och vill jobba interaktivt med sin publik. Sina verk kallar hon för involvationer. Stipendiet sökte hon för att utföra ett monumentalt verk i glas, ett projekt som fortfarande är på experimentstadiet.

Jenny Norberg huserar längre in i galleriet. Hennes del av utställningen består av keramiska objekt samt föremål av glas och trä. I sitt konstnärskap vill hon översätta upplevelser av plats till konst. I den skapande processen låter hon minnet av en plats verka i kroppen för att sedan komma ut som en skulptur i stengods eller annat material. Inspirationen kan vara en sten i Nordingrå eller ett tapetmönster. ”Jag tar avtryck, plockar upp saker, fotograferar, översätter i keramik och andra material” skriver hon i sin presentation. Varje representation av en avgränsad plats blir till ”en ö bland öar” och följaktligen har hennes del av utställningen titeln ”Jag är alla öar”.

Jenny Norberg, Skulptur i stengods (rosa), 2019. ©Jenny Norberg.

Skulptur i stengods (rosa) ser ut som en något sned vas, men det är ingen vas, utan skulpterad representation av ett timglasformat mönster i tapeten i utställningslokalen. Timglasformen, som ju även representerar tid, återkommer på flera ställen i utställningen, liksom y-formade kvistar och skulpturer, kanske som association till Y-län eller varför inte, JennY.

I taket hänger två mindre droppformade skulpturer av glas med titlarna Timglas/Droppe och Lilla Y. Den ena är rund, den andra mer droppformad. De inger en känsla av skörhet, som om det vore hur lätt som helst för en bufflig person att välta omkull något här inne. Minsta okontrollerade rörelse kan orsaka en katastrof.

Jenny Norberg kommer från Alnön i Sundsvall och tog sin kandidatexamen vid Konstfack våren 2019. Nu bor hon i Stockholm. Liksom Åsa Maria Hedberg har hon ett intresse för text. Hon ser text som material och läser för närvarande kursen ”Skrivandet som konstnärligt verktyg” vid HDK.

Grafström-Sandqvistska fondens stipendier delas ut årligen till konstnärer med anknytning till Västernorrlands och Jämtlands län.

Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2019-10-26

Länk till artikel