Foto, ett porträtt i halvprofil av en mörkårig kvinna framför en väggbonad. Hon blundar och har ett svagt leende på läpparna.
Maria Mäki, Min mormors väggbonad, beskuret fotografi. ©Maria Mäki / Bildupphovsrätt 2024. 

Havet mellan oss – en utställning om finskheten i Medelpad

2024-07-08 10:08

Maria Mäki, Sundsvalls museum

Maria Mäkis fotografier i den numera omgjorda inre salen av Magasinsgatan på Sundsvalls museum ger vid en hastig blick intryck av bilder hämtade ur familjealbum. Fotografier ska likväl som annan bildkonst kunna mötas direkt utan hänvisning till teorier eller bakomliggande syften. Det är också så jag kliver in i utställningen, med öppna ögon ivrigt letande efter något som berör eller kanske stör mig. Och det är porträttet av kvinnan som blundar med ett svagt leende på läpparna som fångar mig. I det stillsamma sidoljuset och mot fonden av en varmt skuggad väggbonad kunde det vara en målning av någon gammal mästare. Jag återvänder till fotot ett par gånger undrande just varför hon blundar. Möjligen bär utställningen på andra premisser än bara ordinära porträtt.

Fotoutställningen handlar om människor som från Finland korsat Bottenhavet på 2000-talet och flyttat till Sverige, samt om andra och tredje generationen sverigefinländare. I ett utställningshäfte berättas kortfattat om hur de avfotograferade slits mellan språken, om betydelsen av minnen från det gamla och möten med det nya hemlandet, om acklimatisering och längtan. Små personliga glimtar från exempelvis mumintroll, bastubad och finska lejonsmycken blir guldkantade markörer. Här och var reflekteras intressant över hur rötter i två kulturer kan ge vidgade perspektiv och nya infallsvinklar. Men Maria Mäkis projekt är ingen doktorsavhandling, som tur är. Fotografierna står i första rummet, omedvetet blundande, tyst pekande mot utställningens både dokumentära och konstnärliga innebörd.

Ett fotografi bär i sig på osynliga bildtexter som utvecklas och förändras ju mer du tittar. Maria Mäki använder enbart naturligt ljus, där den analoga kameran bidrar med sitt mjuka anslag. Hennes betoning och komposition av miljöer och interiörer ger en känsla av att det lika mycket är platsen och atmosfären kring de avbildade som porträtteras.

Foto, ett porträtt i halvfigur av en sittande man. Han har kort skägg, kalt huvud och en mörkblå kortärmad skjorta. Han sitter framför en vit vägg till vänster i bild och solen faller in genom ett fönster till höger.
Maria Mäki, Micke, beskuret fotografi. ©Maria Mäki / Bildupphovsrätt 2024. 

Till exempel gestaltar ljuskäglan som landar i ansiktets framparti på ”Ove” nästan något skulpturalt genom ögonblickets och stundens förtätning. Likt en målning av Edward Hopper sitter ”Micke” avvaktande tillbakalutad framför en vitbelyst vägg med klarblå himmel genom fönstret. I bilderna på ”Minna framför sin stuga” och ”Kai under trädets skugga” förflyttas personerna in i vår gemensamma mytologi kring sommarens flykt och drömmar. Fotografierna av de påpälsade ”Johanna” och ”Camilla på Lördagsvägen” kunde lika väl ha tagits i Finland med den dominerande norrländskt vintriga inramningen. Och är inte fotot av ”Björn i Övre Bredsand”, med en välplanerad terrass av stenar framför huset och det diagonala flygstrecket genom skyn, snarast en illusion av vår föreställning om hur folk bor och lever. Lika roligt som symtomatiskt är förstås att inte Björn själv figurerar i bilden.

Foto av en kvinna som ligger på en ljus soffa. Hon ligger vänd på sidan mot betraktaren och har ögonen halvöppna. Hon har en brunaktig långärmad tröja och mörka byxor. Bakom soffan är ett fönster upplyst utifrån. Till höger om soffan står ett litet runt bord med en stor grön växt.
Maria Mäki, "Tove", fotografi. ©Maria Mäki / Bildupphovsrätt 2024. 

Som en ytterligare hänvisning till det eftertänksamma och fördolda porträtteras ”Tove” utsträckt på den mjuka soffan i vardagsrummet, lojt vilande i skuggan mellan det upplysta fönstret och det ljus som slickar soffans framkanter. Ingenting i bildtexten förklarar fotots arrangemang, och det är sådana bildmässiga grepp som gör Maria Mäkis utställning till något mer än det förväntade. Dokumentära frågor kring det privata kontra det allmängiltiga tappar lite av betydelse inför den konstnärligt laddade bilden, inför den osäkerhet eller mystik som i det här fallet får fotografiet att lyfta sig ur sin egen inramning.


Text och foto: Jan K Persson

Volym 2024-07-08

Länk till denna artikel


Jan K Persson är bildkonstnär med inriktning på måleri, foto, performance och installation. Bakgrund i Nordmaling, Västerbotten, sedan 2000 bosatt i Härnösand. Haft läraruppdrag vid bland annat Konsthögskolan i Umeå 1990 (gästlärare teoretisk skulptur) och Sundsvalls Konstskola 2003–2008 (lärare måleri). Har sedan 80-talet medverkat sporadiskt som skribent i dagspress och tidskrifter, som Konstperspektiv, Provins, Horisont. Medverkat i Volym sedan starten 2002 och var redaktör 2005–2016. Gav 2018 ut romanen ”Rätt intressant”, 2020, boken ”Jan K Persson – Performance Installation”.


Tillbaka till toppen