Hans Kvam: Mellan tummen och pekfingret

Den som ställer ut på Galleri Lokomotiv i månadsskiftet mars-april är gynnad. Den konstnär som i år har fördelar av vårvinterljuset i lokalen är Hans Kvam. "Mellan tummen och pekfingret" är utställningens sympatiskt öppna titel. Den antyder ett förhållningssätt, som varken preciserar eller fastslår något. En väl funnen titel för ett måleri, som ger sken av att avbilda samtidigt som det avstår från att vilja föreställa något.

Kanske är det allt som ska sägas om Hans Kvams bilder. Men många före mig har ändå bemödat sig om att säga något mer. Han själv talar om att porträttera ting och händelser, som ligger i gränslandet mellan att vara synligt och dolt, om en fascination för det som ligger mellan att se, höra och att bara ana. Detta sägs också känneteckna hans sätt att arbeta med ljud. Det väcker min nyfikenhet. Inget av detta hörs dock i denna utställning.

Det är märkligt att se bilder, som är väl gjorda och målmedvetet genomförda men som ändå avstår från att vara visuellt lockande. Kvam drar sig inte för att nästan måla fult. Till färgskala och form påminner vissa bilder om sönderslagna och illa hopsatta fragment från någon bedagad inredning. Som betraktare tar jag villigt på mig uppgiften att tolka och hitta en föreställande tråd. Det är kanske dit Kvam vill ta sin publik. Efter en stund blir jag påmind om vad Max Book formulerade i en intervju jag en gång gjorde för norrländska magasinet Provins. Han talade då om bilder där begrepp och stilar, som inte hör ihop hålls jämsides närvarande i bilden utan att de alltid förenas. Med en besläktad ovilja mot att hålla bildmässiga överenskommelser rör sig Kvam i närheten av det numera klassiska 80-tals "glappet". Han excellerar i att skapa bildgåtor, som inte låter sig lösas.

Stäng fullskärmsläge

Förstora bild

Hans Kvam, ”Förädling”, akryl, vinyl. ©Hans Kvam/Bildupphovsrätt 2022. 

Detsamma gäller för de 75 små kvadratiska målningar utan titlar, som fyller en av galleriets väggar. Denna ikonostas har i andra sammanhang varit ännu mer omfattande. Medan utställningens övriga 16 målningar är matta bilder i akryl och vinyl har de mindre inslag av oljefärg, som ger dem viss glans och lyskraft. En god gissning är att många bilder sålts vartefter de ställts ut. De är mycket tilldragande, ett publikt lockbete. Inom den skenbara likformigheten bjuder konstnären uppfinningsrikt på en stor variation av motiv och en frikostig färgskala. Understundom anar man organiska motiv, kanske landskap, mindre eller större naturfenomen och rentav katastrofer. Men även dessa bilder fortsätter att gäcka betraktaren. Just som man tycker sig få grepp om något tappar man det.

I intervjuer ger Hans Kvam ytterligare en förklaring till varför han valt utställningstiteln "Mellan tummen och pekfingret". Där satt ofta ett tatuerat tecken, som luffare sägs ha burit med sig. Något man visade för andra i samma situation men som hölls hemligt för utomstående. Konkret och hemligt på samma gång. Se där - ännu en tvetydighet förmedlad av Kvam.

Text: Margareta Klingberg
Foto: Hans Kvam

Volym 2022-04-19

Länk till artikel