Genom fönstret ser man världen

Det som är klart och tydligt för en människa kan vara otydligt för en annan. I konsten och i drömmarna kan vi däremot acceptera det vi ser utan att värdera och riktigt förstå eller som Andy Warhol en gång lär ha sagt: den bästa konstupplevelsen är att se ut genom fönstret.

Dag Wallin har tagit fasta på det i sin utställning ”Förr-gjort”. I hans Nordingråfönster hänger en kajak med en paddlande anorakklädd inuit, en trädocka med namnet Pipaluck, nästan samma namn som författaren Peter Freuchens dotter Pipaluks, och Universum. Allt är omålat, i vackert slitet trä och ursprungligen inspirerat av presenter från hans en gång så äventyrliga faster Lena Bentzen, som tidigt for ut i världen med sin danske man Dick Bentzen, utrikeskorrespondent för de stora tidningarna. Hon kom hem med starka intryck, berättelser och spännande presenter till sin brorson. Speciellt var det inuiternas kläder, kajaker och levnadssätt som triggade igång Dag Wallins fantasi och så småningom fick honom att bli konstnär och ägna sig åt ett helt eget skapande.

Galleri Lokal 1, utställningslokalen på bakgården till Myllerska Hantverket i Nordingrå där Dag Wallin ställer ut, är ett något spartanskt och skönt ruffigt ställe med trägolv, omålade fönster och väggar, som tidigare varit en fabrik där man tillverkade skor och andra lädervaror.
Dag Wallins konst med träskulpturer och målningar i varma, jordiga färger fyller upp och ger en nästan sakral känsla åt de två rummen.

Skulpturen Över floden Styx föreställer en kajak i gåsform, som strävar över en underjordisk flod, mellan livet och dödens rike. En vilande varelse, kanske med ett mynt under tungan, som betalning, ligger färdigsvept i innanmätet. Sensommarljuset väller in över skulpturen, som står på fönsterbrädan. Det ger just denna död ett skimmer av rofylldhet.

På en vägg i utställningen har Dag Wallin samlat ett urval av sina svartvita foton från 60-talet och framåt. Ett är en bild på honom själv som liten pojke tillsammans med pappan. De skrattar, ser ut att skoja med varandra och jag förstår att det är ett viktigt foto, då han berättar att pappan dog väldigt tidigt. De fick inte så många såna här stunder tillsammans men denna gång var speciell, det var bara de två och de var ute på en fisketur.

Dag Wallin, Tre floder. Olja på duk.
©Dag Wallin/Bildupphovsrätt 2020.
Foto: Annikka Kronlid Arvidsson.

Tre floder heter målningen som återigen föreställer vatten. Det kan vara de tre episka floderna, som ett SVT-program en gång kallade dem; Nilen, som tar sig genom uråldriga kulturer fram till Medelhavet, Mississippi, Nordamerikas viktiga pulsåder och Amazonas, den största av dem alla. Det ser mäktigt ut på målningen, där de flyter fram från sin källa och slutligen upplöses i häftigt skummande hav.

Första gången jag såg verk av Dag Wallin var på Sundsvalls museum. I hans utställningshistorik ser jag att det måste ha varit 1992–93. Från den minns jag en stor skulptur i form av en ärtskida med en liten grön, växande varelse i sig. Även då handlade det om död men också födelse och liv. Dag Wallins urform var den samma, en kajak på ett brusande hav.
Jag minns att jag blev väldigt tagen av den utställningen och likadant nu.
Formerna, de sparsmakade färgerna och de uråldriga skapelseberättelserna stannar kvar och sätter igång egna tankar på liv och död.

Det går att se mer av Dag Wallins konst om man vill, på Mannaminne där han dels ställer ut i sommar tillsammans med Anna Renström och Birgitta Nenzén, dels har några fasta utställningsföremål. Bland annat den fantastiska träskulpturen, som ser ut att illustrera Sara Lidmans roman Lifsens rot, vilket i hennes bok står för raseriet, kärleken och sexualiteten. Kanske stämmer det, jag vet inte, men till slut hittar jag att titeln Glittrande stillhet är namnet på Dag Wallins skulptur.
Det sitter i alla fall färgglada fåglar i de solfjäderformade grenarna, vilket ger det bestående synintrycket både av hopp och skönhet.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist, Annikka Kronlid Arvidsson.

Volym 2020-08-18

Länk till artikel