Gävlegrafiker på besök

En grupp grafiker från KKV Härnösand gästade Gävle senaste höst, i ett växelutbyte som nu fått sin retur när Gävle Konstgrafiker ställer ut på konsthallen i Härnösand. Men även värdarna är med här på ett hörn, vilket sammantaget i över 50 bilder av 20 konstnärer ger en god inblick i hur grafik kan se ut idag. Det finns knappast någon konstnärlig uttrycksform som är så traditionsbunden som grafiken, det ligger på något sätt i dess gener. Inte undra på att den satts på undantag de senaste decennierna, där dess lågmäldhet och liksom torra uttryck inte kunnat konkurrera med samtidskonstens mediala sensationer. Nu verkar grafiken dock vara på väg tillbaks, den har hittat smyghål in med nya preferenser.

Det handlar om en sorts utvidgad grafik, där den närmar sig måleri och skulptur genom tillägg och applicering av handmålning, fysiska material, ibland som blandtekniker där olika media sammanförs och där tryckförfarandet bara ingår som en del. Ett exempel på det senare är Margareta Danhards iscensättning ”Vid skogens bryn I och II” där en hare i brons sitter på pass i gräs av ryaknutar framför ett fotografi av skog screenad på emaljplåt. Ett annat är Silvia Moscosos roliga ”Horisont”, där etsade tepåsar hängande på rad bildar en landskapshorisont. Tittar man noga syns att påsarna redan använts, kanske som god avnjutning alternativt exploatering av naturen. Längst i annektering av ett främmande medium går Lena Wennberg med sitt matförslag ”Vad ska vi äta”, där en säreget blandad meny på finska screenats på emalj och upphängts på en gyllenblank skruvkrok. Grafik som konceptkonst och där sista raden på menyn visar ”Modern Psykologi”, inte prissatt!

Emaljen används flitigt hos Gävlegrafikerna då en av de få emaljverkstäderna i norra Sverige finns i Gävle (den andra i Ö-vik). Som motsats till grafikens traditionella mjuka uttryck ger detta slitstarka material en blank uppstudsighet som för tankarna till reklam, mode och design. Emaljen skapar distans, ett skal eller ett ytskikt som tränger mellan innehåll och uttryck. Det passar bra där Pia Elfström screenar personliga fragment och monterar urvisare på emaljen som den ofrånkomliga tidens attiralj, tiden som också Ulla Hedenius-Reit mera dolt och abstrakt lyfter fram i fyra vertikala emaljer under rubriken ”Samtal om tiden”.

Bodil Lennartsson, Frammarschen, kopparetsning.

När grafiken går upp i storformat närmar det sig måleriet, speciellt när det görs som collografi där främmande material ger reliefverkan. Märks väl i Sandra Berg Mozards vertikala ”Berörelse”, där svarta demonslingor för en ojämn kamp mot värme och sinnlighet. Det visar sig till sist att klassiska tekniker på papper, som torrnål och etsning, kanske når djupast när det handlar om det subtila och hudnära. Den nerviga linjen och gråskalan går inte att ta miste på. Som i Jordi Botas myllrande växt- och insektsliv, i Bodil Lennartssons ensamt traskande vildsvin, och i Bessie Dammert-Wilckes sällsamma möten mellan abstraktion och föreställande.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2016-03-28