"Gamla lösningar på nya problem"
2023-10-30 18:01
Oscar Kaleva Karlsson på Kramfors Konsthall
”Jag tror att skulptur är en mer direkt väg än måleri för att uppnå samma resultat eftersom skulptur är mer primitivt, mer brutalt och mindre reserverat än vad måleri ibland kan vara.”
Georg Baselitz
Ett vackert oktoberljus strålar in genom Kramfors konsthalls stora fönster. Här visas utställningen ”Gamla lösningar på nya problem” av Oscar Kaleva Karlsson. Publikens tålamod beprövas då konstnären inte syns till när klockan slår tolv på den soliga vernissagedagen. Jag ser mig runt bland konstverken: inte mindre än tjugotre alster i varierande teknik och material. Oscar Kaleva Karlsson har inte hunnit bli helt klar med upphängningen, då verkens nummer saknas. Verksförteckningen, som tyvärr enbart informerar om titel och pris, hjälper inte förtydligandet. Vilken tur, konstnären är på väg!
Jag närmar mig den storskaliga träskulpturen ”Vi ska åt samma håll” som jag känner igen från grupputställningen Wander Wonder som utspelades i somras längs en vandringsled i Örnsköldsvik. Jag minns att ved blivit en stor del i konstnärens liv, sedan hans ankomst till Västernorrland. Att skulpturen blivit vandaliserad och restaurerad, flyttad från leden till gräsplanen framför stadens museums ingång. Jag undrar över verkets tillsynes ganska fräscha sågmärken och får förklaringen att den översta delen sågats av för att kunna passera konsthallens dörr och att bitarna sats tillbaka i efterhand. Är det nonchalans? En form av avsakralisering av konsten? Framför allt ser jag en stor generositet. Viljan att visa ett konstverk trots allt. Till varje pris.
Oscar Kaleva Karlsson har anlänt. Under talet råkar han nudda en av de avsågade bitarna av den massiva träkonstruktionen som glider av, fångas och ställs tillbaka av konstnären i ett leende. Han har inget svar när någon i publiken ber honom att förklara varför han valt just denna titel på utställningen. Han berättar att han är i en ständig cykel av görande, att han ”tänker jobba tills skinnet har tjocknat i handflatan”, men att han också kan välja att sluta när han känner sig uttråkad. Det är hans frihet som konstnär. Grova snitt, utförda med motorsåg, hackmärken och skärskåror, limspill, vittnar om den monumentala strukturens konstnärliga process. En kompromisslöshet i arbetet som han delar med den tyske konstnären Georg Baselitz. Den stora träskulpturen påminner om vissa primitiva verk, laddade med symboler och krafter. Likt ett beskyddande djur, ett mytologiskt väsen, en fyrbent jätte med utsträckta armar, verkar det mäktiga konstverket visa oss vägen.
På höga vita podier presenteras skulpturer i olika storlekar. Alla är gjorda av samma täljda ljusa träslag. Alla är ofärgade. På väggen i bakgrunden, hänger ”Status Quo”, en nästan rund cirkel av ihopsatta små träbitar, vars lena och mjuka konturer verkar samspela med den böjda formen i det tredimensionella verket ”Framfångare”. Symboliska strukturer och mönster, taggar och piggar leder tankarna till arkaiska instrument, verktyg eller vapen. Banala objekt och bisarra varelser koexisterar. Snideriet är rått men lyhördheten till materialet är känsligt. Det enkla, direkta, samtidigt fragila och starka uttrycket, tilltalar. Vissa verk är massiva, stabila, brutala som ”Harvester”, andra känns sköra, ambitiösa, flyktiga som ”Frambringare”.
På väggen hänger en serie av abstrakta kritmålningar på papper, vars uppenbara tekniska lätthet lämnar mig tankfull. Kontrasterade kulörer, stiliserade former, enigmatiska kompositioner. Målningarna upplevs på samma gång expressiva, naivistiska, komplexa. Barnsliga, humoristiska, provokativa. Ifyllda färgfält, energiskt övermålade zoner, intensiva streck och drag av oljekritor. Tydliga konturer och ojämna linjer, tomma fält. Spår av fingeravtryck, fläckar och smuts. Bland de olika verken skiljer sig två från de andra: ”Dunkin donut Drive-in/Doodle at the noodlehouse” och ”Tanooki/Nya perspektiv”. Genom att bära signaturen både upp-och-nertill, samt två olika namn, en titel upptill och en annan nertill, presenteras målningarna med en dubbelsidig läsriktning. Vardagspoesi eller vibrerande antikonformism?
Oscar Kaleva Karlsson, ”Tanooki/Nya perspektiv”.
Storskaliga äldre textilverk och ett antal målade pannåer, i en mer minimalistisk stil, kompletterar Oscar Kaleva Karlssons utställning. På väg ut från konsthallen fastnar jag igen framför konstnärens tredimensionella verk. Träskulpturerna berättar om den tysta dialogen med materialet, den intuitiva arbetsprocessen, viskar om kraft-och-sårbarheten, livets motstridigheter och framgångar. Ett konstnärskap och en vardag, där konst och liv hänger så djupt samman att de knappt skiljs åt. Jag lämnar salen med Oscar Kaleva Karlssons ord: ”Låt oss skita i vad vi tror att andra tycker, inget blir någonsin som man tänkt sig och allting löser sig återigen aldrig. Det är en ständigt närvarande utmaning att låta fantasin navigera oss dit vi ska, men det är dit vi ska.”
Text och foto: Kerstin Paillard
Volym 2023-10-30
Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.