Fotoutställning om landskap vi inte vill se
2024-05-17 16:56
Åke Hultman på Galleri Lokomotiv
För tre år sedan gav Åke Hultman, fotograf, Dagerrotypi-skapare och grafiker i Örnsköldsvik, ut en bildbok med titeln ”Osedda bilder” som också recenserades i Volym. Jag trodde i hastigheten att hans nu pågående utställning på Galleri Lokomotiv var en utvecklande presentation av det projektet, innan jag lade märke till ändringen av det andra ordet. Att det handlade om något ”osett” var givet, det hör till en konstnärs uppgift att röja det vi vanligtvis missar, men sedan jag kommit in på Lokomotiv inser jag bokstavligen i klartext att här frammanas en helt annan och avsevärt mera oroande dimension.
Något vi verkligen inte vill se och som vi hoppas inte någon i framtiden behöver ställas inför. Ett par citat från Åke Hultmans utställningstext: ”Vår planet jorden hotas av oroligheter, rovdrift och överkonsumtion.” ”De tio största hoten är: Kärnvapenkrig. Biologisk och kemisk krigsföring. Pandemier. Artificiell intelligens. Klimatkatastrofer. Utbrott från supervulkan. Ekologisk kollaps. Den globala befolkningsmängden. Klimatets brytpunkter överträds: glaciärer smälter, regnskogar utplånas.” ”Vår boplats, planeten jorden, våra liv och vår försörjning måste skyddas så att detta inte sker.”
Ord och inga visor, något som Åke Hultman kommenterar som ”en dystopi som förhoppningsvis aldrig kommer att hända helt eller delvis”. Utställningen, till det yttre svartvita fotografiska landskapsbilder som i förstone ger sken av torra dokument från geologiska undersökningar, redovisar Åke Hultmans knivskarpa illustrationer av hur det kan se ut när i värsta fall allt liv utplånats på jorden, när endast ett sterilt landskap återstår, utan liv, utan vegetation. Med sexton distinkt inramade bilder, presenterade som vilken estetiskt snygg och tillrättalagd fotoutställning som helst, försätter Åke Hultman oss i det osäkra tillstånd när vi inte vet om vi ska beundra eller förfasas av det vi ser.
Men den stora käftsmällen får jag i den inre delen av galleriet. Framför ett från golv till tak stående rektangulärt svart draperi hänger en liten vit låda med glasskärm och en röd knapp med anvisning ”Tryck”. Efter en kort tvekan trycker jag på knappen. En dov signal hörs och stegrar sig under några skrämmande sekunder, samtidigt som den lilla boxen blinkar ihärdigt. Sedan övergår signalen till ett intensivt ljussken och ett tungt mullrande dån, följt av ett utdraget knastrande ljud till rödblinkande signaler. Allt avslutas med något som påminner om en hunds korta skall, innan det blir helt tyst. Verket heter ”Varning radioaktiv strålning” och det är inte så svårt att tolka händelseutvecklingen, men desto svårare att tänka sig motsvarande i verkligheten. En mera kuslig konstinstallation tror jag mig aldrig har skådat.
På Lokomotiv presenterar Åke Hultman också sin nya bok med samma titel som utställningen, där samtliga bilder visas men här med lite större skärpa. Boken är en dedikation till Stanislav Petrov, en sovjetisk överstelöjtnant som 1983 avvärjde ett troligt kärnvapenkrig genom att inte slå larm om annalkande amerikanska missiler. Hans misstanke att något var fel med det sovjetiska varningssystemet visade sig också stämma; anledningen var ett ovanligt väderfenomen.
Det är verkligen inte lätt att bortse från det övergripande ämnet i utställningen, vilket ändå inte ska skymma den specifikt konstnärliga gestaltningen. Bilderna kan absolut ses som en fortsättning på Åke Hultmans projekt om det ”osedda”. Det nonfigurativa och abstrakta bildspråket, som nära undantagslöst löper som en tråd genom föregående bok, återkommer här men som jag tycker på ett mera både sofistikerat och lite lurigt sätt. En närmast omöjlig uppgift är att avgöra om det rör sig om fotografiska dokument eller blyertsteckningar, och det spelar kanske ingen roll. Gråskalans subtila variationer från kompakt svärta till vitt, de ljusa slingorna, de mjukt böljande fårorna i samspel med flytande liksom istäckta fragment, allt detta skulle kunna uppfattas som mikrostudier men också som panoraman över avlägsna diffusa landskapsvyer. Det är detta dubbelseende, den dystra tanken på en framtids öde landskap och samtidigt en intagande upplevelse av nonfigurativ konst, som gör Åke Hultmans utställning så gripande.
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2024-05-17
Jan K Persson är bildkonstnär med inriktning på måleri, foto, performance och installation. Bakgrund i Nordmaling, Västerbotten, sedan 2000 bosatt i Härnösand. Haft läraruppdrag vid bland annat Konsthögskolan i Umeå 1990 (gästlärare teoretisk skulptur) och Sundsvalls Konstskola 2003–2008 (lärare måleri). Har sedan 80-talet medverkat sporadiskt som skribent i dagspress och tidskrifter, som Konstperspektiv, Provins, Horisont. Medverkat i Volym sedan starten 2002 och var redaktör 2005–2016. Gav 2018 ut romanen ”Rätt intressant”, 2020, boken ”Jan K Persson – Performance Installation”.