Förlust och förvandling i mötet mellan två konstnärer
2025-04-15 16:15
Josefine Östlund och Gerd Aurell på Umeå konsthall
Svävande i luften, växande ur marken, med en rot i ett cementrör eller upphöjd på en piedestal slingrar sig torra, ofta svarta grenar. Längs väggarna framträder öppningar – ibland helt omslutna av rötter och annan växtlighet, ibland som skira kransformationer, där tunna grenar letar sig bort.
Utställningen ”I ett ögonblick håller vi båda andan” på konsthallen i Umeå sammanför skulpturer av Josefine Östlund och teckningar av Gerd Aurell. Båda konstnärerna är utbildade vid Umeå konsthögskola, men med 25 års mellanrum. Idag bor de i samma kvarter i Holmsund och vandrar ofta i samma skog. Deras gemensamma närhet till skogen har gett näring åt en dialog genom material, form och tid. I konsthallen möts deras uttryck och förvandlingen står i centrum.
Ett citat inleder utställningen och sätter tonen: "Du möter ett djur i skogen; en älg, ett rådjur. Ni står där blickstilla och tittar på varandra i vad som känns som en evighet. Plötsligt bryts förtrollningen och den vilda springer in bland träden. På samma vis kan det kännas i ateljén när en form, ett material, en idé griper tag." Här uppstår ett ögonblick där tid och rum upplöses, en stillhet som viskar om förändring.
Josefine Östlunds skulpturer är sammansatta av skrot från byggarbetsplatser och material från skövlad skog – torra, uppslitna trädrötter, asfalt, sprucken betong, metallföremål. De framstår som kroppsliga uttryck för det våld som landskapet genomgått, men också överlevt. Det är material med historia. Material som slitits isär, krossats, men också omvandlats och fortsatt leva i ny form. Marken är inte bara yta – den är ett arkiv av nedgrävda världar. Vi lämnar inte saker bakom oss, vi begraver dem under våra fötter i sedimenterade lager.
Såväl i materialen som i den folkliga läkekonstens ritualer finns en idé om att förlust och förvandling kan leda till helande. Destruktion och födelse är inte motsatser. De är passager från en värld till en annan, som så tydligt går att se i mötet mellan Gerd Aurells teckning direkt på väggen och Josefine Östlunds svävande skulptur – från en viss vinkel växer de skulpturala och tecknade grenarna samman. Liv och död, sjukdom och läkande, upplösning och tillblivelse sammanflätat.
I traditionell folkmedicin har träden betraktats som heliga, läkande väsen. Ett sjukt barn kunde dras genom ett hål i ett träd i hopp om att sjukdomen skulle lämna kroppen och överföras till trädet. Särskilt kraftfulla ansågs de vålbundna träden vara, med sina naturliga håligheter. Gerd Aurells teckningar bygger på fotografier av dessa träd – lager på lager av möjliga passager.
Citatet om mötet med djuret i skogen – det intensiva ögonblicket av förtrollning – fångar stämningen i hela utställningen. Det finns en plats på gränsen till det okända där synligt och osynligt, materiellt och immateriellt, påtvingat och organiskt möts. Konstnären bör alltid kämpa mot och med motståndet: i materialet, i tanken, i processen. Det är i denna kamp världen börjar veckla ut sig. Ännu vet vi inte vart den leder – men genom varje öppning, varje spricka, kan något nytt få fäste.
Text och foto: Ida Rödén
Volym 25-04-15
Ida Rödén, född 1981 i Härnösand. Yrkesverksam konstnär, skribent och redaktör för Volym. Master i konstvetenskap, Stockholms universitet 2008. Bachelor in Fine Arts, Umeå Konsthögskola 2009. Master in Fine Arts, California College of the Arts, San Francisco 2011. Ida Rödén har skrivit för Volym sedan 2008. Utöver sitt uppdrag för Volym har hon publicerat essäer och reportage i Omkonst, Tidningen Kulturen, Akvarellen, Aiolos och Hjärnstorm. Hon bor sedan 2013 i Stockholm.
Se vidare på Ida Rödéns webbsida.