Fjällträdgården i fokus

Nu intar vårvärmen trädgårdarna medan trädgården som tema upptar konstnärliga rum runt om i landet. Utställningen "Fjällträdgårdar eller Det förlorade Paradiset" finns nu att besöka i Funäsdalen till och med 7 oktober 2023. Fjällmuseet ansluter därmed sig till en skara utställningsrum som odlingsintresserade inte bör missa under året. Nationalmuseums vårutställning "Trädgården" visas sedan i februari och i samband med den har även boken "Trädgården: konst och natur under sex sekel" getts ut där ett antal essäer beskriver hur denna plats och tillstånd vuxit fram i historien. Ett stenkast bort har utställningshallen Färgfabriken de senaste åren fördjupat sig i liknande tema – trädgården som gränsland mellan naturens förvildning och människans kontroll. Trädgården som tematik: tomt, gård, täppa, plantering, lott och park är möjlig att närma sig från flera håll. Både historiskt och samhällskritiskt, trädgårdsvetenskapligt och sinnligt och det är precis vad som görs på Fjällmuseet, här med utgångspunkt i Härjedalens trädgårdshistoria.

En av de många åkrar med potatisodlingar som för hundra år sedan fanns i Tännäs i västra Härjedalen. Foto: Paul Jonze, Nordiska museet.

Utställningen vill undersöka hur tankarna runt denna mångfacetterade plats slog rot i fjälltrakterna under 1700-talet och hur dessa relaterar till de föreställningarna om vildmark och natur som sedan slutet av 1800-talet fram till idag har präglat platsen. I utställningen möter besökaren ett antal essäistiska texter omsorgsfullt inramade av lövverk och tvinnad jute. Alla belyser de olika aspekter av fjällträdgården med överskrifter så som "Naturen sedd från verandan", "Inte bara kål och rötter", "Den himmelska örtagården", "Det samiska landskapet" eller "Apokalypsen som livsstil" för att nämna några. Centralt placerad i utställningsrummet står en imponerade blombukett gjord i socker av Anette Bergstedt. Blommorna är inspirerade av schatullmakaren Jöns Ljungbergs bildvärld som under 1700-talet satte Härjedalsrokokon på kartan. Och kanske börjar och slutar vi där, i lustgården inuti människan då vi påminns om att en stor del av den växtlighet och de blommorna som avbildades på möbler, i kyrkor, kläder och annan interiör då inte nödvändigtvis var avbilder av tidens faktiska exteriör utan främst ett resultat av fantasi. Det var något att drömma om i en tid utan sociala mediers överflöd och #gardeninspiration från när och fjärran.

Blomsteruppsättning i socker av Anette Bergstedt.
Foto: Härjedalens Fjällmuseum AB.

När järnvägen kom till Röros 1877 och Åre 1882 las grunden för turism i fjälltrakterna i större skala. Dessa nya besökare var del av en nationalromantisk rörelse och befann sig i norr för att njuta av ett slags frihetens rum och dess klara vatten. Här skulle det andas frisk luft och njutas av milsvid utsikt från verandan. Fjälltrakterna har sedan dess varit en stadig leverantör av naturresurser men även av dessa drömmar om frihet och orördhet. I denna tid började även trädgårdar som hörde till de välmående råvarubolagen att anläggas. Trävarubolaget Voxnans egendom Åkersberg i Lillhärdal beskrivs 1909 av botanisten Selim Birger som Härjedalens i särklass vackraste trädgård. Över hundra år senare lyser offentliga trädgårdar och parker, med undantag för kyrkogårdar, med sin frånvaro i Härjedalen. Istället är det just tillgängligheten till naturen som är det dominerande narrativet och lockropet för att få människor till platsen.

"Norrland - Den nya lustgården" är ytterligare en av utställningens överskrifter. Hur står det då till med den orörda naturen? Med underjordens mineraler eller gården av träd – skogen, som är stommen i drömmen om det orörda och sedan länge också en eftertraktad råvara. Kanske går det här att skönja en ingång till vad som i utställningens avses med ”ett förlorat paradis”.

En avgränsad kvadratmeter vid ingången till ett torp i Stensåsen, Lillhärdal. Okänd fotograf/Jamtlis arkiv.

Att anlägga en trädgård kan ses som rekreation eller arbete, en aktiv omsorgshandling eller rent av fostrande. Köksträdgårdar sågs i en tid utanför de flesta folkskolor i landet. Trädgården kan vara ett paradis för sig själv och de levande organismer som delar habitatet eller ett offentligt rum i landskapet. Den kan vara mat eller fröjd, den kan rationaliseras bort, vara central eller kuriosa. Att anlägga en trädgård kan vara att ta kontroll, inrätta struktur, det kan vara kollektiv omsorg eller privatisering av det omgivande. Trädgården uppstår oavsett inte ur ett vakuum utan är ett resultat av ideal och influenser som speglar den tid och plats som de växer fram i. Utställningsrummet i Funäsdalen är som vårvärmen vilken väcker reflektion, nyfikenhet och nya frågeställningar till liv.

Text: Clara Bodén

Volym 2023-05-26

Länk till denna artikel

Clara Bodén (1983) är filmskapare och driver sedan 2011 den konstnärliga plattformen Vapen och Dramatik. Hon är aktuell med bland annat kortfilmerna Först här och Stamnätet vilka finns representerade på Moderna Museet liksom går att se genom SVT Play. År 2021 fick hon VK:s kulturpris för ”ett poetiskt och unikt bildspråk och berättande vilket utmärker ett ovärderligt konstnärskap inom den svenska samtida filmkonsten.”