Festiälv

Festiälv är en konstfestival och ett samverkansprojekt mellan aktörer i Västerbotten längs Ume Älvdal och dess närområden. Lusten är en samlande drivkraft. Ambitionen är att visa utställningar, performance och film med samtal som når långt ut i länet.

I Vännforsbäck finns sommarprojektet Kullar och Klang sen tio år tillbaka. En bedövande vacker plats för återhämtning och inspiration med en uttalat ekologisk och miljömedveten hållning. I Galleri Garage har slöjdaren Ylva Göransson och träkonstnären Kenneth Pettersson skapat en formsäker, vacker och viktig installation, ”Visionen”, ett porträtt av Vindelälven i ull och silke. Det är ett meditativt rum, där besökarnas kreativitet lockas fram till visioner; hur vi med klimatsmarta idéer ska rädda närområdet och planeten.

Karin Roy Andersson har fått uppdrag av Röbäck glas och lera att curera en smyckeutställning. Karin har vuxit upp i Umeå, gått HDK i Göteborg där hon driver eget galleri sen 2010. Smyckekonst, förklarar Karin är kroppsrelaterade objekt, bärbara skulpturer. Det innebär stor frihet till tolkning, vilket de fem utställarna, två från Sverige, de övriga från Tyskland, Belgien och USA, ger prov på. Utställningens tema är ”Fatta Galoppen”, humoristiskt och otippat. Men, förklarar Karin, Röbäck är starkt förknippad med travsport och hästgårdar. Agnes Larsson, visar ”hals-prydnader” tillverkade i hästtagel och aluminium eller ett kompositmaterial av kol och järn. De är mäktiga nyskapelser som talar till öga och fantasi. Tabea Reulecke från Tyskland visar utsökta små arbeten i form av broscher; springande hästar, träsniderier med rörliga ben med inspiration från Östtysklands djurparker och tivolin. Linda Ottosson deltar med ett halssmycke för häst, en lagerkrans där lagerbladen är ersatta med wunderbaum i grön emalj samt medaljer till häst och ryttare. Kritiskt och kreativt.

Agnes Larsson, ”Hals-prydnader”.

Redan klockan 12 den andra festivaldagen sitter ett gäng med flera barn kring en öppen eld framför KF-huset i Klöse nära Lögde älv, 17 kilometer från Nordmaling. En grupp kulturaktiva människor, mest filmare, har bosatt sig i krokarna och har KF-huset som ett kulturellt nav. Festivalen innehåller en rad programpunkter, utställningar, barnteater, technofest och kafé. Två konstnärer, Ida Boman och Anastasia Savinova, båda med anknytning till Konsthögskolan i Umeå, har under sommaren haft residens i KF-huset. De visar sina verk på husets vind, samt i älvens flöde. Sublimt kan sägas om Savinovas hängande objekt, ett av tre verk med titel ”Waterwalk encounters”. Det är minnet av laxens fria liv och styrka motströms, nu gestaltad i mjukaste fiskskinn som konstnären sytt samman, evigt och utsiktslöst snurrande kring sin egen axel. I hörnet en monitor med en bild av ett delta, med porlande vattensystem. Det tredje verket i älven, är en platsspecifik installation; tre upphängda gräsvolymer under bron. Jag ser dem som samtidsvittnen över en tid i obalans. Ida Boman arbetar med speglingar, formar aluminiumband, där speglingen fullbordar en cirkel, i liten skala inomhus och större i älvfåran. Anna Zingmark visar keramiska verket ”Canal” i strandkanten och Alejandro Montero Bravo ett skulpturalt konglomerat, en strandad farkost.

Mareld är sex konstnärer som samarbetar för att skapa fler samtalsrum och mötesplatser för konst. Begreppet Festiälv har Mareld tolkat som ett flöde; kanske eld, kanske konst, vilket resulterar i textuppläsning, performance och samtal. Maja Qvarnström visade i Hagaparken ett suggestivt flöde, tio deltagare med blåmålade händer i en synkront flammande akt med deltagarnas röster som falnade och tog fart i stark närvaro.

Tania Ezpeleta Dahlin, ”Flanörens Alfabet”, installation i gårdshuset på Verkligheten.

Galleri Verkligheten i Umeå visar ”Flanörens Alfabet” av malmöbaserade konstnären Tania Ezpeleta Dahlin, som problematiserar blickens möte med det digitala landskapet och liknar det vid ett slumpmässigt strosande i stadsrummet. Hon ställer frågan: ”vart tar alla bilder vägen och vad gör bildflödet med de egna erfarenheterna?” Installationen i galleriet gestaltar frågeställningen med digitala bildutskrifter; tidningssida på stenläggning, frottéhanddukar på klädstreck, tre lådor av metall som innehåller disparata föremål, några potatisar i brons, svarta knäckebrödsskivor, mini-träskor av holländsk modell. I gårdshuset visas en installation, snarast ett assemblage med textilier och tidskrifter samt objekt; citroner och avgjutningar av citroner. Slumpmässigt valda föremål, infall och impulser, strödda över bord och golv. Några gestalter ikläder sig rekvisitan och reser sig ur allt detta.

Text: Gunilla Samberg
Foto: Gunilla Samberg, Anastasia Savinova

Volym 2022-08-22

Länk till artikel

Gunilla Samberg, Umeå, har en fil. kand. i naturvetenskapliga ämnen 1972 med påbörjad forskarutbildning i biokemi. Konstvetenskap, A, B samt estetik A, B och C-nivå, 2010 vid Umeå Universitet/Konsthögskolan i Umeå. Arbetar konceptuellt, ofta textbaserat, med utställningar, performance och offentlig gestaltning. Nu pågående uppdrag för Uppsala kommun, det nya stadshuset. Bok, Convoy och andra räddningar 2015 på eget förlag (ISBN 978-91-639-3042-3).
Se vidare på Gunilla Sambergs webbsida.