Farah Ali

På det ideellt drivna Galleri Andra Våningen i Vännerstas gamla skolbyggnad visas just nu en utställning om ett krigsdrabbat Syrien. Konstnären Farah Ali har sitt ursprung där och vill med bilderna lyfta fram människor, platser och upplevelser från hemlandet. Temat är aktuellt och relevant men hittills märkligt ouppmärksammat i den svenska kulturen. Utställningen domineras av små teckningar i torrpastell och tusch men det finns en även en lite större målning på duk. I varje verk avbildas flera personer med sorgsna och plågade ansiktsuttryck och kropparna tätt ihop som för att hålla värmen. Jag fastnar mest för de tre svartvita tuschteckningarna. De har en grafisk karaktär som gör att jag tänker på tecknade serier av den mer mörka och dystopiska typen. Människorna som befolkar bilderna påminner också lite om seriefigurer, med sina kraftigt förstorade ögon och minimala näsor och munnar. Deras uttryck är så olyckliga att bara den mest hårdhjärtade kan undvika att känna sympati för de illa medfarna karaktärerna.

Presentationen av bilderna gör dem dock inte rättvisa. Vissa av verken sitter i udda och snett hängda ramar medan andra rivits ut ur skissblocket och fästs direkt på väggen. Det är synd, för det förstärker känslan av att det är skisser som ställs ut och inte färdiga konstverk. I mitt tycke skulle teckningarna tjäna mycket på att ramas konsekvent och förstoras minst fyra gånger. Men jag tänker också att det kanske inte funnits resurser till det. Utställningsbesökare förväntar sig gärna att allt ska hålla högsta kvalitet, utan att förstå hur svårt det är för många konstnärer att få råd med bra material.

Kvalitetsbegreppet är problematiskt eftersom det ofta tjänar som portvakt mot underrepresenterade grupper i kulturlivet. Föreningen bakom galleriet har under de få år som gått sedan starten gjort ett fint arbete med att lyfta fram konstnärer som ännu inte är etablerade. Det är oerhört viktigt att sådana ytor finns. Det är också talande att det är Galleri Andra Våningen som vågar bryta normen för hur en utställning ”ska” vara och ge plats åt viktiga röster som Farah Alis.

Text och foto: Alveola Ämting

Ladda ner artikeln i pdf-format

Volym 2016-07-06