Existentiellt och kroppsligt måleri
2024-02-23 16:09
Pontus Raud ställer ut på Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik
I ett stilla tillstånd vilar kroppar i solen. Någon kanske slumrar, någon sover djupt. Någon lyssnar på havet, vinden eller kanske på badande barn. En och en är de avbildade, som om de vore ensamma på stranden en ljuvlig sommardag. Solen värmer hud och sand. Det är skisser från stranden, oljepastell på papper. Skissformatet blir tydligt i de bilder där proportionernas rutnät är kvar, siffror som beräknar rutans position längs en kant. De vilsamma bilderna är stiligt komponerade på galleriets första vägg.
Mitt i det vilsamma och sköna uppkommer en annan bild. En person ligger fullt påklädd på rulltrappans övre avsats. Det är en annan plats för vila, den är inte vald för att den är skön, ger värme, sol. Den är vald för att det inte finns någon annan plats att vila på för den här personen. Det börjar skava. Längs papprens ena kortsida sitter remsan till spiralblocket kvar. Det är skissens premisser, det är inte helt färdigt än, inte fullgjort till förväntad perfektion – slutfört.
”Synligheten i en relation” består av två bilder, där den ena förtydligar det den andre saknar. Två kompletterande bilder, men ändå säger de så mycket genom att inte vara utmålade till vad som skulle kallas klart. Två perspektiv skönjas, två sanningar.
Vi pratar en del om stranden som fenomen, jag och Pontus Raud. Det minner om gränslandet mellan liv och död. Aska av våra kära sprids i havet och den oändlighet som havet rymmer, går samman med himlen, dit själarna vandrar. Stranden blir en plats för det existentiella. Vi pratar om hur denna skiljelinje mellan land och hav också kan vara en yta där den avtäckta kroppen accepteras och även förväntas. Kontrasten av att uniformsklädda NMR-medlemmar tågar in över sanden med sina gröna flaggor blir därför extra obehaglig. De sommarnjutande kropparna är oskyddade genom avsaknaden av kläder och på grund av det sinnesstadium de har inträtt i när de satte sina bara fötter i sanden. De är oskyddade i förhållande till den hårda masken av meningsuttryckare av högsta (sämsta) grad. Lackskor och svart slips mot vit skjorta. Förstummade strandbesökare. Den sköna stunden bryts av uniformen. Det skaver igen.
I utställningens inre rum hänger en stor målning, även den innehållande uniformstemat. Målningen ”Med sikte på horisonten” är däremot drömsk, glädjefull. En orkester marscherar ut i havet, ledd av trumflickan klädd i röd blus, vit kjol och vita stövlar. Efter henne följer trombon, trumpeter och tuba som spelas av kvinnor klädda i klänningar och kepsar. Raud berättar att bilden uppkom i en dröm som slutade med att konstnären badade i instrument. Återkommer till stranden gör drömmen, slummern, vilan. Strandtemat kommer från sommaren som av konstnären spenderats i Haverdal på västkusten. På nästa vägg ses ”Magic beach”, grönklätt böljande vid strandens början, himmel som strålar i nyanser av blått. Tätt till höger tillhör ett färgschema där spiralblocket åter gör sig påmint genom den kvarvarande papperskanten med sina runda hål med revor från papprets avlägsnande från blocket.
Längs galleriets murade hyllavsats lutar en rad grafiska blad mot väggen. Det är underfundigt humoristiskt och påminner om den äldre serieteckningens estetik. ”Känslig kille” föreställer en man stående på bladet som tillhör en grupp överdimensionerade tulpaner. Mot en vit cirkel på blå bakgrund rör han försiktigt kronbladen som ses falla på andra sidan blomman. I verket ”Bilder på naturen” tar två kvinnor en selfie med en krabba. De ler mot telefonens kamera, sittande på en rund sittpuff. Kvinnan som inte tar bilden håller slött en stor kniv i ena handen. Det får mig att tänka på vår relation till djur och natur. Hur den förändrats över tid och hur vi nu skiftar åt att försöka ge djuren mer rättigheter. Forskning visar på de havslevande djurens känsloliv och förmåga att känna smärta. Hur påverkar det sättet vi behandlar dessa djur? Nästa bild föreställer en person som stoltserar med en gigantisk hummer. En annan visar en man som siktar yxan mot ryggen på en krabba som står på marken framför honom. Bredvid krabban står två kvinnor med shoppingbagar i händerna och ser på. Den ena med ett finger mot läppen, spänd förväntan, nyfikenhet eller avsmak? Verket tituleras ”Försvara kapitalismen” vilket jag tolkar som ironi över vår påstådda överlägsenhet baserad på det kapitalistiska system som stilla omkullkastar världen.
Återkommande i Pontus Rauds grafiska bildvärld är kausalitetens fenomen. Måleriet vittnar om tillståndet mellan verklighet och dröm samt övergången till dödens natur.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2024-02-23
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.