Ett måleri om att finna tröst i sorgen

Alldeles innan jul förra året, i värsta pandemitiderna, gick konstnären Olof Ahlströms pappa, Lars Ahlström, även han konstnär, hastigt bort. Sonen sökte tröst bland annat i ett foto, som pappan alldeles innan tagit av en praktfull soluppgång. Olof Ahlström tog den bilden som utgångspunkt för sin egen stora akrylmålning ”Sol bakom allt”. Den målningen och titeln blev också samlingsnamnet på hans utställning, som nu visas på Härnösands konsthall. Det är en anslående målning, som gnistrar och blänker i gulrosa och gråsvart och ger tankarna en riktning till något hinsides, som i Dan Anderssons ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.”

Olof Ahlström, ”Sol bakom allt”, akryl på duk. 
©Olof Ahlström/Bildupphovsrätt 2021. 

Som tröst i sorgen använder sig Olof Ahlström även av Ylva Eggehorns psalm ”Var inte rädd”. Han har gjort en utskrift av den, som finns med i utställningen. Mitt emot textraderna hänger en bild, ett målat foto, av en pinnstol vid ett köksbord. Kanske har den blå stolen ett magiskt skimmer för honom, som pappans absoluta favoritsittplats.

Jag minns en tidigare utställning med Olof Ahlström på Kramfors konsthall. Då var han relativt ny som konstnär och alla hans målningar gick i jordiga ockra- och guldnyanser med enkla geometriska tecken. Nu prövar han mycket mer självsäkert färgerna, kombinerar nyanserna och har ett slags bakomliggande landskapsmotiv, som utgångspunkt. Den för flera verk i utställningen gemensamma titeln är ”Våra trakter” I till VI.

Olof och Lars Ahlström har mer än släktskapet gemensamt. De har båda ett nästintill taktilt, sinnligt sätt att måla och även förhålla sig till i sin konst. Ahlström den äldre gjorde en gång en noggrann avgjutning av urberget på Trysunda, ön utanför Köpmanholmen i Örnsköldsvik och använde sedan den i olika uttryck. Den yngre Ahlström har i denna utställning vrängt ut och in på en stor, skrovlig näverbit av björk och sedan tryckt en avbild av den på en beigegrå linneduk. ”Hommage (Hudflängning av björk)” ger samma intressanta blickfång för ögat, som urberget och en lust att ta på och med fingret följa textur och mönster.

Även de mer sorgtyngda titlarna ”Blått och svart i främlings spår”, ”Skifte” och ”Söndring” har ett djärvt och prövande färgspråk med kraftiga penseldrag, som sätter igång fantasin (i alla fall min) och låter associationerna löpa kors och tvärs. Som tröst i sorgen efter den saknade pappan slår målningen ”Mörklagd hamn” an en meditativ ton i sin dämpade färgskala och den illustrerar samtidigt avslutningsraderna i Ylva Eggehorns psalm: ”Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. / Du ser den inte nu men färdas dit.”

Text: Karin Lundqvist.
Foto: Jonas Lundqvist.

Volym 2021-05-14

Länk till artikel

 

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.