En utställning som lyfter det felande

Konstnärerna Cecilia Enberg och Hilda Lindström letar efter det felande i grafikens annars planerande praktik. Tillsammans visar de upp experimentella verk, sprungna ur sökandet efter att hitta nåt nytt och oväntat i det förväntade. Ett första tryck, en akvatintetsning av spetsduken är kraftigt och djupt i färgerna, andra trycket av samma plåt är detaljrikt och nästan skirt. I flera lager ses spetsdukarnas bekanta sirliga mönster med drag av botanik. Jag slås av minnet från att ha dragit med fingrarna längs en av de mängder av spetsdukar som fanns i olika hem under min uppväxt, då när det fanns tid för fingrarnas upptäcktslusta och tristess som var så lång att den slutade i fantasifullt dagdrömmeri. Titlarna är textrader tagna ur Inger Christensens diktbok Alfabet där dikten spänner mellan Fibonaccis talföljd och alfabetet, en värld uppbyggd på dessa två system.

Aprikosträden finns, aprikosträden finns
bergbräken finns; och björnbär, björnbär och broms finns; och vätet, vätet.
Cikadorna finns; cikoria, krom och citronträden finns; cikadorna finns; cikadorna, ceder, cypress, cerebellum

Så inleds boken, jag tror ni ser logiken.

Enberg tycker om upprepningar och mönster som för henne själv inte bär någon mening men som ändå bildar ett system. Det som blir fel är det som blir intressant, felen tas till vara. I fönstersprånget ligger bilder tryckta på använda papper i tre högar som följer efter en blå mapp märkt Inter-departement Delivery, bekant för alla som någon gång arbetat på en plats med internpost. De valdes att inkluderas i utställningen och visar så på delar av en upptäckarlust, delar av det som blev fel och kanske inte blev något men som blivit användbart ändå. Presentationen är bjussig, många verk blir gjorda men vanligtvis är det ett urval som visas. Med följer också tryck av klippta snöflingor på hög i en tygklädd boklåda. Besökare får bläddra bland trycken och kanske, som jag, minnas nöjet i att veckla ut det papper som vikts och klippts, för att förvånas över resultaten av klippens upprepande – av det som blev vackert (och lika ofta fult) – utan att en anade det under arbetets gång.

Utställningens titel Type I Error refererar till ett annat system, ett maskinellt system som svarar med uttryck som False, Error, Cross over, när något avvikande inträffar. I en serie på 11 har Hilda Lindström använt sig av boktryckets teknik och repeterande matat ut statistisk terminologi i form av bokstäver, siffror och skiljetecken. Type I Error är den statistiska slutsats som vittnar om att testet givit ett positivt resultat, men är egentligen felaktigt. Här finns också det hypotetiska svaret null, som beskriver en overksam effekt. Men dessa är svar som kräver att omprövas, som likt grafikens metod kan prövas och omprövas i repetitiva upplagor där resultaten är mer eller mindre lika varandra. Felen är återigen en drivkraft, en upptäckarlust.

Hilda Lindström, ”Peninsula”, fotopolymer.
©Hilda Lindström / Bildupphovsrätt 2023.

Hilda Lindström arbetar bland annat med analogt fotografi, i utställningen används bilderna till tryck i fotopolymer. Komponerade stadsbilder som föreställer det avvikande och det repetitiva. Material som återkommer är betong och stål, en urban markör. Jag blir stående vid en bild som sticker ut vid sidan av staden – ett dött rådjur ligger i gräset, utsträckta ben och hals. En ovan syn i stadens myller, en företeelse som fungerar avvikande och bryter den upprepande betongen.

I ett större kollageliknande tryck i fotopolymer, ses bilder från konstnärens tid i Bukarest titulerat ”Peninsula”, som betyder halvö. Kompositionen bildar nästan en ö, en ö av tid spenderat på en plats. Kollaget påminner om samtidens stadsbilder där det gamla antingen rivits eller förstörts av krig, för att ersättas med modernismens arkitektur och tron-på-en-annan-framtids-arkitektur. Den nya staden kan liknas vid ett kollage av tider byggt på ideal av snabbt skiftande form. Även i stadsprojektet blir det fel, Error, Type I. Vi upprepar för att lära av våra misstag. Gör om gör rätt heter det, men ibland är det i felen – det avvikande – som vi finner det intressanta.

Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren

Volym 2023-09-08

Länk till denna artikel

---

Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.