En stunds välbehövlig eskapism
2019-01-26 09:37
Anna-Karin Brus ställer ut på Lux
Med rubriken ”Vanitas” ger Uppsalabaserade konstnären Anna-Karin Brus en tydlig ingång till utställningen på Östersunds nya konst- och kulturplats Lux. Redan tidigt möts jag av motiv som för tankarna till holländskt stillebenmåleri, men rätt snart inser jag att Anna-Karin Brus konstverk lyfter genren till en egen nivå med hjälp av sin collageteknik.
Konstnären har mycket riktigt inspirerats av holländsk 1600-talskonst med stillebenmålaren Jan Davidsz de Heem som förebild. I hans måleri finns de klassiska inslagen för vanitas. Det är överdådiga matbord, vissnande blommor och småkryp som ska påminna oss om vår fåfänga och förgänglighet. – Passa på och njut, för imorgon kan det vara för sent! Stilleben och vanitas som motiv är något som följt oss genom århundraden och särskilt stilleben har under senare år fått ett uppsving i inredningssammanhang.
Det finns något motsägelsefullt i stilleben som kan översättas till stilla liv, liksom det närbesläktade uttrycket nature morte. Levande och dött i samma motiv. Stillsamma är också Anna-Karin Brus vanitas-verk. Bilder på olika växtdelar, saker och djur har sammanfogats till fantasiskapelser som både lockar och äcklar, precis som objekten i gamla tiders kuriosa- och skräckkabinett. Det vi ser är något som står över vår logik, men det är trovärdigt utfört i minsta detalj. Några bilder flirtar med vår samtid genom populärkulturella referenser, men även det smälter in i sammanhanget. Förutom målningar i collageteknik består utställningen av fotografiska verk. Två konstverk utgörs av tredimensionella objekt, liknande de som syns i fotografierna. De påminner om krukväxter, som i sitt monokroma utförande ser utdöda ut, som om de vore från en okänd tidsålder. Utställningslokalens frilagda stenmurar bildar en rå fond som förstärker uttrycket i verken.
Anna-Karin Brus, Strange Fruit II. Collage/olja på MDF, 2011.
©Anna-Karin Brus/Bildupphovsrätt 2019.
Anna-Karin Brus vanitas-verk väcker inga djupare existentiella frågor, om hur vi ska leva våra liv. Vanitas inbjuder egentligen till så mycket mer än att bara förhålla sig till en konsthistorisk epok. Med tanke på den tid vi lever i, där lyx och överflöd existerar parallellt med svält och klimatkris, skulle det finnas mycket att gräva i. Själv kan jag känna mig kluven inför att roas av mattävlingsprogram på tv, samtidigt som jag undrar vad som händer med all mat som hackas upp eller blir över. Slöseri som underhållning. Det om något är ett uttryck för vår tids fåfänglighet. Anna-Karin Brus väljer att gå en mer traditionell väg, men hon gör det på ett så övertygande sätt att jag får en stunds eskapism, som känns mycket mer meningsfull än vilket matprogram som helst.
Text och foto: Maria Ahlström
Volym 2019-01-26