En kunskapsmättad utställning om natur
2024-10-17 14:17
Mattias Bäcklin på Örnsköldsviks museum
Ett återuppväckt intresse för romantiken märks i den kultur som erbjuds oss i höst. När Kulturradion i P1 sammanfattar några aktuella utställningar och en teaterpjäs får vi veta att romantikens tidevarv i 1800-talets början var en reaktion på den föregående upplysningstiden. I Mattias Bäcklins teckningar och skulpturer på Örnsköldsviks museum finns däremot ingen motsättning mellan dessa olika förhållningssätt, mellan romantik och naturvetenskapligt kunnande. En naturlyrisk stämning råder i utställningsrummet. Stora och innehållsrika teckningar bildar fond till skulpturala grupper där djur, fåglar och insekter figurerar. När jag rör mig mellan dessa dramatiskt belysta och naturtrogna arrangemang blir jag påmind om det numera stängda Biologiska museet, granne med Skansen i Stockholm. Liksom i museets dioramor vilar Bäcklins scenerier på en exakt naturvetenskaplig kunskap och en väl förvärvad förmåga att iaktta naturen.
Den stora teckningen ”Månskensparasiter” har gett namn åt hela utställningen. Bildens parasit, i biologisk mening, är den björk, som hämtar näring och växer ut ur en döende ek i bildens centrum. Den är omgiven av hjortdjur, som intar positioner på dramatiska klippor. Kanske parasiterar de alla på den uppgående fullmånen, som skymtar genom träden? Två människofigurer i siluett ser ut att vara hämtade från den tyske romantikern Caspar David Friedrichs målning av män som betraktar månen. Den, som visas på Nationalmuseum just nu. Högst upp i bilden svävar en rovfågel med utbredda vingar. Bilden är en sammansmältning av fragment hämtade ur olika källor, från naturvetenskap, konsthistoria och mytologi. Bäcklin lånar, blandar och ger oss en kunskapsmättad fantasi.
Mulleskolan nämns inte i Bäcklins CV. Men han berättar att det var där han lade grunden till sin artkunskap. Den utvidgades snabbt långt utöver Mulleskolans obligatoriska kunnande. Som konstnär har han återupptäckt den kunskapsbank han byggde upp i unga år. Fåglar och insekter är hans specialintresse. Den egna insektssamlingen har blivit ett konstnärligt råmaterial. I verket ”Insektsskåp” visas överdimensionerade skalbaggar monterade i draglådor. Trots sin samtida saklighet påminner de om upplysningstidens prestigeobjekt; naturaliesamlingen. Kungliga Konsthögskolans 3D-skrivare har frigjort tekniska möjligheter.
Centralt i utställningen finns dödsängeln Azrael, som i både kristen och muslimsk tradition sägs avgöra vilka som ska leva och vilka som ska dö. För att frammana denna ödesfigur har konstnären skapat en slags skvader, en hybrid där andvingar monterats på ett förstorat råttkadaver. Betitlad ”Musandsängel” syns denna bevingade varelse hovra över en äkta stubbe omgiven av naturligt skogsavfall inhämtat i närheten av Örnsköldsviks hoppbacke. Detta iscensatta naturdrama har sin motpol i en lika dramatisk ”Möbelinstallation”. Här har civilisationens borgerliga salongsmöblemang rispats och sågats till kulturspillror med hjälp av motorsåg. Sågspånet ligger kvar kring resterna av de lackerade benen på fåtöljer och stolar.
Mattias Bäcklin, som 2018 tilldelades Örnsköldsviks kultur- och fritidsnämnds stipendium till minne av skulptören Bror Marklund, är dock lika mycket tecknare som skulptör. I teckningarna ger han spelrum åt de stora berättelser han vill förmedla. I tecknandet tar han sig friheten att sammanfoga bildelement från skilda tidsskeden, landskap och djurvärldar med tecken och symboler från mänsklig kultur. Till synes närgångna naturstudier övergår i lika precisa tecken för urban civilisation; en industribyggnad, en lekplats med rutschkana, en porttelefon. I bilderna finns ofta igenkännbara detaljer, som lockar och för vidare till vindlande narrativ. Det är bara att hänga med och låta sig förledas eller förföras.
Bäcklin är en naturvän, som varken moraliserar eller oroar sig. Han uttrycker tillit till naturens överlevnadsförmåga. Istället för att uppmärksamma djur och fågelarter, som minskar i antal i Sverige intresserar han sig för några, som just nu ökar i antal och återkommit med häckningar hos oss. Ägretthägern blir därför en betydelsefull figur i hans tecknande. I uppstoppad version spelar den roll i utställningens scenografi. Liksom en mumie av en odefinierad and och ett mumifierat murmeldjur. I teckningar syns andra igenkännbara arter med högt symbolvärde: den nordliga orkidén nornan och den vitryggiga hackspetten. Med en närmast nonchalant ansamling av rådjursskallar på ett svarvat podium riktar han vår uppmärksamhet mot invasionen av rådjur som pågår – på landsbygd såväl som i stadsmiljö. – I kvantiteter, som inte väcker någon oro utan ses som en självklarhet, kommenterar han.
Innan jag lämnar Örnsköldsviks museum får jag syn på två böcker med naturskildringar av den fågelskådande författaren Tomas Bannerhed. Bäcklin har illustrerat texterna. Här ger han sken av att vara en ny Gunnar Brusewitz eller Lars Jonsson. Men dess bättre kommer han till sin fulla rätt i sina egna trovärdiga och övertygande storskaliga visioner av natur på kollisionskurs med mänsklig kultur.
Text: Margareta Klingberg
Foto: Mattias Bäcklin
Volym 2025-10-17
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.