En konstnärlig resonans av förlust och minne

Det knastrar och sprakar och en vemodig dragspelston återkommer i allkonstnären Lisa W Carlsons performance under vernissagen av hennes utställning på Apotekshuset i Sollefteå. En text fylld av saknad över en bortgången nära vän framförs och i utställningens första rum står den ärvda men gravt uttorkade kaktusen i centrum.

I olika former och uttryck finns kaktusen med; som skulptur i brons, i ett videoverk som fångat dess sista månader i livet, i screentryck, fotografier och såklart i verklig, vissnad form. En tagg från kaktusen har dessutom blivit till en nål för en vevgrammofon. Det inspelade stilla knastret kommer från kaktusens stam när vattnet sakta rinner ner i den torra jorden. En sakral fridfullhet infinner sig i lokalen när alla andra ljud tystnat.

I nästa rum visas sidor från ett konstruerat men mycket vackert fotoalbum. Familjebilder från 1900-talets början blandas med arkivfoton från Åke Olaussons arbete för Individuell Människohjälp (IM) i Polen. Jag vet inte vem han var, men en snabb googling avslöjar att han räknas som den allra första volontären som sändes ut av IM. I ett krigshärjat Polen efter andra världskriget fotograferade Åke Olausson vardagliga scener som visar hur livet, trots all förstörelse, går vidare. Hans diabilder har bearbetats av Lisa W Carlson, liksom de svartvita fotografierna av släktingar och från den egna tidiga barndomen.

Fotona på svart bakgrund är inklistrade på mörkt grågröna kartongblad med vinröda kanter. De varvas med handskrivna hälsningar på gulnande vykort eller maskinskrivna mycket korta kommentarer. ”Har jag varit här?” står det vid en bild på en liten tös, som kan vara konstnären själv. Hon sitter i sin mammas knä vid kökets vedspis och tittar nyfiket och storögt på sin omgivning.

Framför screentrycket ”Vandrare” stannar jag till lite längre. Bilden verkar fånga utställningens tema: människor – framför allt barn i ett slags motljus – som tycks kliva ur sina ramar, medan en vit figur i svart hoodie står bredbent i mitten. Himlen är askgrå och svarta skuggor omringar dem. Det är en hotfull bild, men barnens rosaröda uppenbarelser ger ändå ett hoppfullt intryck.

Videoverket längst in i utställningen ”Avsked 11.00 min.” har en text, skriven av Volyms redaktör Ida Rödén, som beskriver smärtan i att ta avsked. Videon visar ett ansikte som skiftar i uttryck, från ångest med uppspärrade ögon till ett suddigt borttynande. En röst pumpar ut ett svårtytt budskap. Kanske handlar även det om längtan och sorg över en människa, som gått bort? Lisa W Carlsons dikter uttrycker samma saknad men ger också tröst:

MOLN
En natt drömde du
att askan efter dig
skulle spridas i sjön
Men vinden tog dig
och lämnade oss
i ett moln

TYDLIGT
Ingenstans är som här
närvaron av din integritet
finns i luften
Jag blir tydlig
Var är du i tankarna
Tar någon emot dig?

MOD
Att jag vågade
Vara
din vän

I ett angränsande rum visas Tove Gullikssons ”Havsvärk”. Hon studerar för en kandidatexamen i fri konst vid Umeå konsthögskola och här fokuserar hon på lokalt material – att ”gräva där hon står”. Hon kallar utställningen Havsvärk då den handlar om människans påverkan på jord, älv, hav och skog i Västernorrland. I utställningen möts vi av kasserade spöknät i blå nylon som hänger i två tocka sjok från taket.

Lisa W Carlson har varit en etablerad konstnär under lång tid och har ständigt utvecklats i sitt uttryck. Ingen konstform tycks henne främmande. Även som lärare på bland annat Ålsta folkhögskola har hon varit en stor inspirationskälla för många elever. Tove Gulliksson, som är nyare på konstscenen, visar även hon en stark drivkraft att testa gränser och en nyfikenhet som bottnar i ett djupt engagemang och en tro på både konsten och människan.

Text: Karin Lundqvist 
Foto: Solveig Hellström 

Volym 2025-04-11 

Länk till artikel

---

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.