Emil Österholm: Krukor, askfat och makramé

På Apotekshuset utspelas Emil Österholms utställning ”Krukor, askfat och makramé”. Titeln refererar till en scen från Wes Andersons film ”The French Dispatch”, där ett antal fångar ställer ut tillsammans under titeln ”Pot, Ashtrays and Macramé”. Emil Österholm lånar inte bara utställningsnamnet utan hänvisar också till två abstrakta målningar, som skapats inom fångenskapet, av den fiktive mästaren Moses Rosenthaler. Det mindre mästerverket ”Simone, Naked. Cell Block J. Hobby Room” och den monumentala platsskapade fresken ”Ten Reinforced Cement Aggregate Load-Bearing Murals”, som båda kan ses som metaforer till förlösning, ett ode till skapelsens magi.

Vårdagjämning. Det djärva ljuset lyser upp byggnadens mahognytonade rum. Den bruna kakelugnens glansiga plattor reflekterar dagsljuset och får ett turkost skimmer. Mittemot hänger ”Karolina, naken, cellblock J, hobbyrummet”, en ojämn lerkaka i is- och mörkgröna toner, ett fascinerande verk till form och färg. Vid sidan av den ståtliga värmekällan, har Emil Österholm placerat den kraftfulla vägginstallationen ”Hommage till Moses Rosenthalers Tio bärande muralmålningar i armerad cement”, en abstrakt sammanhängande komposition av nio avlånga keramikplattor, vars expressiva drag, instinktiva uttryck och jordnära färgskala påminner om Tapiès informella konst. På eldstadsmanteln står en glaserad havsgrön vas innehållande en överdimensionerad krokig växtdel som sträcker sig ut i utrymmet.

Emil Österholm, likt regissören han citerar, använder sig av klassiska koder och klyschor för att skapa ett visuellt universum som lyfter fram det märkliga, det sensationella, det ideala, det välbekanta. Wes Andersons estetik anses, genom sitt ironiska och överdådiga formspråk, som kitsch. I hans tionde film överspelar han genren och driver idén, innehållet och formen till sin kulmen. Emil Österholm har utgått från traditionella östasiatiska former för att utforska vad en kruka, ett askfat eller en makramé är. ”Är funktionen den avgörande faktorn och när slutar något vara funktionellt?” är en av hans funderingar. Frågan kring funktion är väsentlig, det är den som avgör om ett föremål hör till hantverksvärlden eller samtidskonsten, men inte enbart. "Det som gör ett samtida verk är det faktum att det är icke-utilitaristiskt, att det är ett verk med konceptuellt innehåll och inte innehåll för vanliga syften." menar den kanadensiske utställningskommissarien och galleristen Rhéal Olivier Lanthier.

I den jordtonade stämningen välkomnas betraktaren av en genomtänkt scenografi: Emil Österholm har upprätt en vit vägg prydd i svart skrift med sitt namn och titeln på utställningen, som förlängs av ett genomgående matchande podium fyllt med destrukturerade keramikpjäser. Det skickligt koreograferade utställningsutrymmet kompletteras av den vägghängda serien “Askfat I-VII”, ett flertal abstrakta verk och reliefer, samt en makramé i textil. I två hörn, på vita kuber, har han placerat vas och kruka. En balansgång mellan sublimeringen av ett hantverk och konceptkonstens serieprocesser. En lek med leran och samtidskonstens koder.

Emil Österholm drejar, reducerar och dekonstruerar. Vasen får bucklor, skålen fylls av material, tekannan går inte att lyfta, urnan stryps. Av den gamla knoptekniken, kvarstår enbart knuten, alternativt försöken till knut. Genom distanstagandet från form och funktion frigör han sig från krukmakeri. Han ingriper på sina föremål på ett sådant sätt att de går från objektstatus till skulpturstatus. Avtryck av kroppsgrepp, släta och grova ytor, handens spår, uttrycket av materialets formbarhet, kraftfulla och intensiva gester. Som en skulptör masserar han leran, knådar historien, i en kontinuerlig cykel av konstruktion och dekonstruktion, mellan figuration och abstraktion.

Emil Österholm, ”Knut IV”, keramik.

Det skapade objektet ger upphov till ett spel av former och betydelser som ifrågasätter konstens värld eller mer allmänt symboliken hos vissa föremål. Emil Österholms tredimensionella knutar och olika försök till knut känns som de starkaste verken i utställningen. Här har konstnären arbetat med objekt för estetiskt bruk, för betraktande och bärande av uttryck eller budskap. Den metalliska aspekten i ”Knut IV”, det gummiliknande utseendet av ”Knut III”. Ordning och kaos, visdom, harmoni, sammanföring, öppen och sluten, kretsloppet. Flexibilitet och oföränderligheten. En parallell till materialets förmåga att ändra tillstånd i ugnen, från obeständighet till beständighet, från flytande till fast, att i rymden återge en enkel och hållbar form som gör att den också kan ockupera landskapet.

Jag lämnar Emil Österholms lek- och lustfulla värld med tanken att keramiktraditionen är ett område där man fortsätter att experimentera glatt. Om keramik är den äldsta eldkonsten och förekommer i slutet av fornhistorien, under den neolitiska eran, är användningen av detta material inom konst ett fenomen som härstammar från den moderna tiden: från fauvisterna till surrealisterna och futuristerna, har konstnärer återbesökt vardagliga föremål.
Betydelsen av produktionsprocessen förklarar förmodligen mystiken kring tekniken och den villkorslösa kärleken till materialet, ganska lik den som finns bland målare. Lerans oförutsägbara och oreproducerbara sidor medför en alkemisk dimension som lämpar sig perfekt för att sudda ut gränserna mellan det konceptuella och det materiella. Gester och enkla former å ena sidan, serier och installationer å andra sidan, placerar keramik i korsvägen mellan en historisk definition av skulptur och installationens samtida expansion.

Som textilkonstnären Anni Albers från Bauhaus-rörelsen sa: "Vi rör saker för att försäkra oss om verkligheten."

Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2023-03-28

Länk till denna artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.