”Elektronisk Flora” – en utställning mot växtblindheten i antropocen

Har växter ett språk, hur låter det och vad säger de? Projektet Elektronisk flora är ett försök att förstå, gå in på djupet och komma i kontakt med den natur som vi människor alltmer försökt göra oss oberoende ifrån och herrar över. De fyra senaste åren har konstnärsduon Lerin/Hystad spelat in bioelektriska signaler från växter; med hjälp av syntar har de översatt våglängden till toner. Insamlingen av data kan pågå under långa tidsperioder och kompletteras med filmer och teckningar. 

I det audiovisuella verket “årstider” dokumenteras en björk under ett helt år. Liksom Vivaldis symfoni har varje årstid sin karaktär och björken påverkas av sin omgivning. Valet av instrument ger frekvensen ett meditativt lugn som liknar klangskålar. Simon Torsell Lerin berättar att vissa växter är svårare att samarbeta med – de spelar bara i låga eller höga oktaver. En kaktus är det mest udda de spelat in – den höll samma ton i ett smattrande staccato. Jag blir nyfiken på växterna med samarbetssvårigheter och önskar att de fanns representerade som kontrast till det harmoniska – tänk att få sitta där i utställningen och lyssna på en motsträvig blåklocka. Jag skulle vilja kunna lyssna på alla växterna som finns representerade i utställningen, gärna i hörlurar, för att uppfatta skillnaderna.

“Betula Pendula, vårtbjörk (höst)” blyertsteckning, Simon Torsell Lerin och Bettina Hvidevold Hystad.

I det övre rummet hänger fjorton teckningar längs en horisontlinje – mängden av verk och deras blygsamma storlek förtar effekten av djupstudie. Blyertsteckningarna är form- och texturstudier, imponerande noggrant utförda, utan ett spår av trevande skissarbete. De är professionellt ramade med museiglas och identiska ekramar, men jag kan inte låta bli att undra om effekten skulle bli större med en blygsam trällist likt gamla tiders skolplanscher. Bäst fungerar den planschstora teckningen i det nedre rummet föreställande en spirea och guldbaggar där jag tack vare skalan får syn på detaljer jag annars kunnat missa, samt sviten om fyra “Nymphea Alba, vit näckros” och “Betula Pendula, vårtbjörk (vår, sommar, höst och vinter)” där bildernas placering i ramarna känns mer avsiktlig och dynamisk. 

Alla verk är döpta efter sina latinska och svenska namn, som för att råda bot på vår tilltagande “växtblindhet”. Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson skriver i sin bok “Se blomman": “Inte ett enda skolbarn kan förmås intressera sig för växternas fysiologi om det inte går att hitta några fästpunkter i det gröna virrvarret. Inga vuxna skulle bry sig om en hotad arts vara eller icke vara om den inte hade ett namn, kunde framkalla en inre bild och med glädje bli igenkänd ute i markerna.”  

Växternas hemliga liv vet vi lite om, vi tror vi har gjort oss oberoende av naturen, när vi i själva verket ÄR natur och helt beroende av ett välfungerande ekosystem. Att våra vibrationer påverkar växternas vibrationer och att deras vibrationer sin tur påverkar oss. Kan man genom ett förmänskligande av växter skapa den nödvändiga förtrogenheten? Lerin/Hystad uppmanar oss vidga sinnena, ta dig tid! Betrakta inte växter som en kuliss till ditt liv utan som komplexa organismer som förtjänar all vår respekt och uppmärksamhet.

Text och foto: Jenny Persson

Volym 2023-01-24

Länk till denna artikel

Jenny Persson, född 1976 i Östersund, är en yrkesverksam konstnär med en utbildning i fri konst från Middlesex University i London, där hon även genomförde en utbytestermin på FAMU, högskolan för fotografi i Prag. Hon arbetar som frilansande konstnär, konstkonsult och fotograf, och är deltidsanställd som konstpedagog. Se vidare på Jenny Perssons webbsida och Instagram