Ola Åstrand, ”Att leva under kapitalism 1 & 2”. ©Ola Åstrand/Bildupphovsrätt 2020.

Du sköna dyra värld

2020-01-29 15:18

Ola Åstrands utställning ”Att leva under kapitalism”

När jag kommer in i det stora rummet i Ahlbergshallen möts jag av ett ödsligt landskap. Kundvagnar står utspridda och en bankomat, som om den ryckts ur väggen, står mitt i rummet. Två stora vinylprints sträcker sig emot taket. På dem tornar sig höga stålkonstruktioner med spotlights i toppen. Till vänster om mig står en lastpall med kroppsdelar, ben för att vara exakt. Bakom mig hänger ett kollage med sjuka ögon som stirrar på mig. Jag känner mig som en vilsen zombie som planlöst vandrar utanför ett övergivet shoppingcenter i George A. Romeros Dawn of the Dead. Var har jag hamnat?

Ola Åstrands utställning ”Att leva under kapitalism” är en stark upplevelse. Han lyckas också med konststycket att locka till skratt samtidigt som där finns något oerhört skrämmande, en känsla av att befinna sig i dystopin innan undergången. Man kan inte låta bli att drabbas av tanken; vad fan håller vi på med?

Det första som möter en när man kommer in på utställningen är verken Att leva under kapitalism 1 & 2. Verken består av två likartade fotografier där en pistol riktas emot huvudet på en leende man respektive kvinna. Verket visar den motsägelsefulla och självförstörande logik som präglar kapitalismens väsen. För hur kan vi fortsätta att producera och konsumera i en värld med ändliga resurser? Laissez faire-kapitalismens osynliga hand kommer att blåsa skallen av dig.

När internet kom betraktade många det som en teknologisk frälsare, ett rum fritt från marknadens krafter och ett medel till ett mål om en mer fulländad demokrati, en demokrati som inte kan köpas för pengar. Men detta skulle visa sig vara en hägring i en frihetstörstande öken. Verket Uppkopplad 1, samt dess systerverk Uppkopplad 2, illustrerar hur konsumenten också har förvandlats till produkten. Ögonen som stirrar på dig, dina rörelser och ditt beteendemönster, säljer det sedan vidare till högstbjudande. Kanske är inte resurserna ändliga trots allt. Så länge det finns produkter kommer det finnas konsumenter och så länge det finns konsumenter kommer det finnas produkter. Och vi gör det frivilligt. Vi lägger upp våra privatliv till försäljning och i utbyte erhåller vi "gratistjänster" som möjliggör för ytterligare spridning av vår privata sfär. Internet har förvandlats till kapitalistens version av de vises sten som förvandlar all data till guld.

En av mina många favoriter på utställningen är Liberty City, ett stort fotografi tryckt på vinyl. Bilden föreställer en upplyst stad sedd snett ovanifrån.Tittar man närmre ser man att staden är byggd av tomma kartonger och förpackningar vars fasader kläds av företagens logotyper. Den nyliberala kapitalismen bygger på myten om individens naturliga rättigheter. Problemet är bara att rättigheter inte är något av naturen givet utan en social konstruktion som vi kan förändra innehållet i, om vi bara bestämmer oss för det. Kungen utses inte längre av Gud utan på styrelsemöten där målet är monopol över företagens Eldorado; Liberty City.

Finns det en väg ut ur denna tillvaro eller är våra analfabeta barn dömda att dö av sot-lunga i vårdköer med vatten upp till midjan? Den som lever får se. Men sociala förändringar börjar i tanken och Åstrands utställning är oerhört tankeprovocerande. Det är alltså inte bara en utställning med fantastisk konst den är också oerhört viktig.

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2020-01-29

Länk till artikel

 


Tillbaka till toppen