Ett rum med grått golv, ljusa väggar med grå spegelpaneler nertill. På golvet till vänster  en träskulptur formad som ett ”C” liggandes på ”rygg”. Till höger en liknande skulptur men vänd åt andra hållet, som ett valv. På väggarna syns objekt monterade. Längst fram till höger en träskulptur liknande klossar. Allt trä är svagt blåaktigt och man ser ådring och kvist.

”Dom vet inte vad dom gör” – Visst vet de vad de gör

2022-12-16 11:58

Gideonsson/Londré på Konstakademin

I utställningssalen på Konstakademin i Stockholm är ett tjugotal människor samlade, det är vernissage för Lisa Gideonsson och Gustav Londrés utställning ”Dom vet inte vad dom gör”. En representant för Konstakademin introducerar och berättar att duon 2020 fick ett stipendium ur Gerhard Bonniers fond som omfattade medel att göra en utställning och en katalog. Därefter lämnas mikrofonen över till en grönklädd kvinna som småpratande börjar leta i sin mobil efter något. Efter en del fipplande finner hon det hon söker och börjar läsa en text som verkar handla om gamars nackar och svårigheter med att fördela vikten, om kroppens böjningar; det var lite svårt att uppfatta. Kvinnan börjar läsandet med att lägga rösten lågt samtidigt som hon från en stång på väggen tar en krage av skumgummi som hon sätter på sin hals. Hon fortsätter att läsa medan hon tar ytterligare en krage och ännu en, tillsammans fem och hennes röst blir ljusare och ljusare allt eftersom hon sätter dit dem. När det inte är plats för fler börjar hon ta bort dem, nu läggs de i en korg på golvet och hennes röst blir mörkare allt eftersom. När alla är avlägsnade, slutar hon läsa och lämnar rummet. Ingen säger något. Spridda applåder. Det hela tar cirka tio minuter.

Det är sparsamt med objekt i utställningslokalen men objekt och lokal har samma färghållning, det ger en sober stämning. Det finns fem välvda relativt stora skulpturer av trä, en som öppnar sig utåt och påminner lite om en skalbagge på rygg, de andra böjer sig nedåt, inåt. Längs den ena långväggen är åtta ”boksoffor” monterade, L-formade ställ klädda i olika randiga tyger med varsin uppslagen bok. De är cirka 30 centimeter höga, 15 breda. På motsvarande vägg är ett mätinstrument monterat, oklart vad det har för funktion här, har dock sett det skymta förbi i en annan performance som verkade handla om att mäta olika positioner. Skulpturerna är gjorda av träblock vars storlek varierar från verk till verk och i antal (från 11 till 14), de hålls samman av ett metallband. Verken har en blå färgton och är troligtvis naturligt missfärgade (blåträ). Färgen tillsammans med träets struktur lockar till att utläsa landskapsmålningar i miniatyr i varje block.

Fastsatt på väggen är en hylla liknande en soffa, ett L-format ställ klädd i ett randigt tyg. På ”soffan” står en bok uppslagen. Det är vita blad  som  har 4 x 6 rutor, i varje ruta är ett tecken. Allt ser ut att vara tecknat i svart.

Gideonsson/Londré, från utställningen”Dom vet inte vad dom gör” på Konstakademin. ©Gideonsson/Londré/Bildupphovsrätt 2022.

Det som visas på Konstakademin är den tredje utställningen som handlar om Gideonsson/Londrés undersökning av kroppens böjningar. Deras undersökningar finns redovisade i katalogen och i böckerna i ”sofforna”. Rutmönstrade blad där varje ruta (grid) har olika streck. Det är vid första ögonkastet oförståeligt vad tecknen representerar, men efter en genomgång av katalogen förstår jag att det är nedteckningar av kroppspositioner. Att konstnärerna under ett år genom streckfigurer, text och tidpunkter noterat dessa.

Eftersom det är sparsamt med information om projektet bidrar det till känslan av obegriplighet, man får jobba för att skapa mening. Men det är det som gör konstnärsduons arbeten spännande, att jag inte omedelbart förstår. I mina försök på att placera dem i någon konstnärlig strömning har jag landat på dadaism. Tror inte att de själva placerar sig där men jag ser dem som sanna uppföljare av just den traditionen. Att göra verk som framstår som absurda samtidigt som de är högst meningsfulla, tilltalande och humoristiska är ingen lätt sak idag. I mina ögon vet Gideonsson/Londré i allra högsta grad vad de gör.


Text och foto: Eirin Marie Solheim Pedersen

Volym 2022-12-16

Länk till denna artikel

Eirin Marie Solheim Pedersen är norsk bildkonstnär yrkesverksam och bosatt i Sverige sedan 2007. Hon har en PhD i konstnärlig forskning från Arkitekt- och designhögskolan i Oslo (2004). Tema för hennes avhandling är teckning efter modell sett i ett kontextuellt, diskursivt och paradigmatiskt perspektiv. Hon har också studerat socialantropologi, etnologi, religionsvetenskap och filosofi vid Stockholm Universitet. Arbetar med flera olika genrer: teckning, foto, installationer, ljud och text, vävning och performance. Ordförande för Konstnärscentrum Nord 2011–2019. En av initiativtagarna till BRAK (branschdagarna för konst norra Sverige). Har varit konstkonsult för Region Jämtland Härjedalen och Åre kommun. Har skrivit i Volym sedan 2018.


Tillbaka till toppen