Det gäller livet
2019-11-11 17:33
Ina Palm på Härnösands konsthall
”Hallå… hör ni mig…” den kontaktsökande kvinnorösten kommer med jämna mellanrum från en stor, röd tratt, en ”Vox Humana”, som med sin långa kropp ringlar utmed golvet i ett av rummen på ovanvåningen av Konsthallen i Härnösand. Det låter ensamt och ödesmättat, som en lom i sommarnatten, och kanske i ett försök att trösta kan jag inte låta bli att hela tiden svara:
”Ja, jag hör dig!”
Det är Härnösandskonstnären Ina Palm, som i utställningen ”Det gäller livet”, vill föra ett viktigt och existentiellt samtal med oss och ta avstamp i mytologi och andlighet.
I utställningens mittpunkt hänger en kopia av en romansk Mariaskulptur från Själevads kyrka, ”Skändad madonna” kallar Ina Palm den. Det var under reformationen som några extra nitiska präster ville ta död på all katolsk Mariadyrkan inom kyrkan. Många kvinnor i nöd vände sig till Maria och fick tröst men det tålde inte prästerskapet, som kallade det avgudadyrkan och brutalt lät avhelga denna Mariaskulptur genom att hugga av halva ansiktet, högra handen och hela huvudet på det Jesusbarn hon höll i famnen.
Ina Palm har i många år jobbat med restaurering av kyrkoregalier på Västernorrlands museum och även samarbetat om konstnärlig och rumslig gestaltning med Härnösands stift och domkyrkoförsamling. Hon är alltså väl bevandrad i kyrkohistoriens religiösa uttryck.
Originalet till skulpturen av madonnan var antagligen slitet, kanske maskstunget och i avsaknad av starka färger. I Ina Palms version har Maria fått en starkt lysande, klargul färg och på de avhuggna ställena ser det ut att rinna rött blod.
På väggen mittemot ”Skändad madonna” hänger ”Reminiscenser” i trä, papper och bladguld. Den ser ut som ett avtryck av en klassisk ikonmålning men här har Maria och Jesusbarnet raderats ut. Bara deras glorior skimrar i guld. I bakgrunden står noggrant antecknat namn på alla betydelsefulla gudinnor som funnits genom tiderna. Man kan se detta verk som ett försök att komplettera vår andliga världshistoria, att äntligen få ge plats och utrymme åt alla kvinnliga gudomar också.
Från taket dinglar en spröd, vitmålad stege med tunna pinnar som trappsteg. Vem skulle våga tassa uppför den? Är det kanske en sista utväg, ett ”Hopp” att få undkomma en hemsk tid. Ända upp till himlen ser den i alla fall ut att leda.
Ina Palm, ”Hopp”, textil, trä. ©Ina Palm/Bildupphovsrätt 2019.
På motstående sida av rummet rör sig sakta tre stora, gråbruna trattar. De ska påminna om en ”Trandans”, har samma färg som tranorna och rör sig lika långbent, sirligt och elegant. Tranan är enligt folktron en fågel att vara rädd om. Dyker den upp i ens liv, kan det betyda att man får ett extra långt och bra liv.
Ett ”Bylte” och en ”Haute couture” ser ut att hänga ihop, samma mättade rödgula färg och stramt omlindade kropp. ”Haute couture” har dessutom påsydda blänkande pärlemorknappar, hyskor och hakar. Även ”Vox humana” har en liknande form i slutet av sin böljande kropp. Är det en blåsbälg eller kanske (hemska tanke) ett aborterat foster, som förtvivlat klamrar sig fast i livmodersträngen.
”Hallå… hör ni mig…” viskar ”Vox humana”, lite försiktigare nu, och lyssnar man riktigt noga kanske man får höra en hårresande berättelse om vad som hänt här i efterdyningarna av grovt kvinnoförakt där vissa kallades trollkonor och brändes på bål.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2019-11-11