Det fysiska konstverket som en förlängning av konstnärskroppen
2025-01-21 13:45
Medlemmar ur ateljékollektivet Detroit Stockholm ställer ut på Galleri Lokomotiv
Galleri Lokomotiv inleder utställningsåret 2025 med att visa verk från medlemmar av det konstnärsdrivna galleriet och ateljékollektivet Detroit Stockholm. Temat är ”Kroppen i rummet”, ett tema som gick ut till medlemmarna via Open call för att ansöka om medverkan. Nu visas verk av fem utvalda konstnärer från kollektivet, alla med olika perspektiv till temat.
”Kroppen i rummet” bär på en dubbel betydelse, där kroppen kan ses som både den fysiska, mänskliga kroppen och som den kropp av konst eller objekt som visas. ”Rummet” syftar på det utrymme där vi lever och verkar i, såväl som rummen för konst – de konstruerade förlängningarna av en skapande kropp. Besökaraspekten är ännu en dimension av kroppen i rummet. Betraktaren dechiffrerar och försöker förstå konsten med hjälp av kropp och tidigare erfarenheter. Kroppen upplever genom sinnena och tar in det en annan kropp har skapat. Rummet är konkret och fysiskt, vi fyller rummet med mening (i det här fallet konst) och det blir en plats.
Kroppen i förhållande till tid och relationen generationer emellan, tas upp i verket ”Legacy of Weariness” av Zahra Zavareh. En tvåkanalig video visar en äldre, hantverkande kvinna i den vänstra bilden och en ung kropp som omsorgsfullt och metodiskt tvättar sig med en tvättlapp i den högra bildrutan. Den äldre kvinnan (som via eftertexten verkar ha en nära relation till konstnären) virkar med vitt garn, sittande på olika ställen i en palatsliknande byggnad i mellanöstern. Det varma och torra i tonerna känns tryggt och tillförlitligt. Den unga kvinnan tvättar sin armbåge och underarm, sitt ben. Utsnitt av en kropp. Rengöringen och beröringen av den egna kroppen är långsam och meditativ. Det blir snabbt tydligt att den unga kvinnan använder tvättlappen som den äldre kvinnan har virkat åt henne. En kärlekshandling generationer emellan. Kanske skiljs de åt av många mil och landsgränser, men förenas i en ömhet och tacksamhet gentemot den egna kroppen.
Mittemot videoprojektionen hänger tre verk av Nick Sullivan. Texter på träpannå som till en början upplevs som tryck, men vid närmare blick syns penseldrag och spår av den linjekonstruktion som ska hjälpa till att placera bokstäverna rakt. Penseldrag och blyertslinjer efter linjal visar att kroppen fungerat som verktyg i processen. ”I Want The One I Can´t Have” är likt ”On The Day That Your Mentality” rader ut en låt av The Smiths. Musikens roll i konstnärens egen uppväxt och åldrande blir tydlig, och låttexterna – särskilt raden ”On the day that your mentality catches up with your biology” – väcker frågor om tid. Tiden kommer ikapp oss både fysiskt och mentalt. Minnen av förväntan på vuxenlivet, oförståelse för och från vuxna. De populärkulturella referenserna finns där tillsammans med tiden av en uppväxt i åttiotalets England – ett decennium innehållande stora förändringar. Vad händer när kroppen har kommit ifatt mentaliteten och tillslut växt om den?
På utställningsrummets stenavsats står tre modeller, skulpturer av rummets arkitektur. Frida Starvids moderna modellrum är otraditionellt uppbyggda med takhöjd och väggar som lutar både inåt och utåt. Trappor tar de små modell-kropparna till halvplansytor, genom smala passager och öppna ytor. Ljusinsläpp genom takfönster skapar geografiska mönster på golv, väggar och trappavsatser – en plats för kontemplation, tröst och vila. Titlarna inleds med ”Sacred Modern” och ger verken en sekulär men helig innebörd. Jag vill vara liten, gå in i modellen och röra mig i ljusspelen och takrymden. Är det en framtida plats att besöka i skala 1:1 så vill jag dit.
Malin Neuman installation ”Enbedded objects” består av tre träpannåer på väggen och utfyllda plasthandskar som hänger från taket. Här omvandlas skyddsmaterial till skapandematerial, där varje objekt bär på en kroppslig närvaro. Det ursprungliga användningsområdet för materialet – som kroppsligt skydd – förvandlas genom konstnärens bearbetning och ger verken ytterligare kropp genom sitt slutliga ”uppblåsta” uttryck. Även Eliska Kovacikovas verk handlar om kroppens beskydd, men i form av skyddsrum. ”Confined” är en takhängande installation som använder tryck och skärningar på PVC-material för att framställa diffusa bilder av kroppsdelar, med fokus på huden som spänner över skelett. Verkets tre delar hänger inom en yta av 0,75 m2, en yta lika stor som varje kropp tilldelas i ett skyddsrum i Sverige. I bunkrar och skyddsrum är kroppen begränsad, något konstnären uppmärksammar besökaren på genom möjligheten att röra sig mellan PVC-arken. Kovacikovas installation för tankarna till betydelsen av frihet och rörelse, till de olika rum som kroppar vistas i – frivilligt eller ofrivilligt.
Rummet nyttjas väl, sin speciella utformning till trots. Verket består av vitt skilda material och uttryck, men utställningen är väl sammanhållen i sobra toner och den genomtänkta installationen. Inte minst hålls den samman med temat, ”Kroppen i rummet”, som av konstnärerna tagits an med utgång ur den egna konstnärliga praktiken.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2025-01-21
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.