Christina Västerbo – Rum av färg

När jag passerar pardörrarna och går in i Apotekshusets stora sal möts jag av en färgstark överdimensionerad kjol, hängande en bit ute i rummet, på en förstorad klädgalge, framför den praktfulla öppna spisen. Den gigantiska skuggan som skapats på eldstadens vita putsade väggar, förstärker, genom de tilltagande kontrasterna och de oväntade proportionsförbistringarna, installationens närvaro i rummet.

Genom projektbidrag av KC Nord har Christina Västerbo kunnat utveckla idén att tillverka storskaliga klädplagg. Textilinstallationen ”Rum 1, Alice kjol i underlandet”, är en tydlig referens till det litterära verket av den brittiske författaren Lewis Carroll, en värld där storlek och perspektiv förvrängs, tid och rumsbegrepp förloras, oförutsägbara möten inträffar. Den bylsiga kjolen, bestående av målade ihopvävda bomullsband i syrliga färger, lockar. Konstnären uppmuntrar att fysiskt interagera med verket, att betrakta installationen som ett rum man kan gå in i. Hon har valt att låta vissa band hänga som trådar ner till golvet, för att stärka den rumsliga känslan, vidga konstnärliga gränser. ”Låta plaggen fungera som målningar, men också som rum. […] Vad är ett rum? Jag vill undersöka hur man definierar ett rum, men också en målning.”

I nästa sal finner man två mindre utrymmen, ett blålila och ett rosa, och i varje rum flera målningar, samt i vardera, hängande på sidoytan, en textilinstallation, i form av en förstorad tröja i matchande färger. Är väggbonaderna tvådimensionella eller tredimensionella? Är de objekt, trots att de presenteras mot väggen som målningar?

Mina tankar förs till de storskaliga verken ur serien ”Man's Cloth & Woman’s Cloth” av konstnären El Anatsui. Installationer av sammanvävda remsor av återvunnen tennfolie, på tröskeln till måleri och skulptur, som hämtar inspiration från det berömda Kentetyget, en ghanesisk handvävd textil, av siden och bomullsband, som bars av kungligheter bland etniska grupper som Ashanti och Ewe, men också från den bredare traditionen av smalbandsvävning i hela Västafrika.

Christina Västerbo intresserar sig för verkens textila karaktär. Från uppväxten bär hon med sig tygbitar, utklippta mönsterdelar och ark för klädsömnad, trådar, färger, lapptäcken, hennes mamma sydde mycket. Med hjälp av målade bomullsband som hon lagt samman, byggt ihop, har hon låtit arbetet långsamt växa fram likt en väv. El Anatsui använder tyg, trasa, remsor som en metafor för både traditionens skörhet och dynamik och styrka. För Christina Västerbo har det känts viktigt att inkludera funderingar kring det kvinnliga och tidskrävande praktikerna som sömnad och vävning. ”En tradition som många gånger kan associeras till låg betalning, en verksamhet där lönen sällan korresponderar med det arbete som läggs ned, såväl inom hantverk som inom industri.” Hon vill lyfta fram arbetet, men inte i syfte att upphöja det, utan ”för att synliggöra det och ställa frågor om dåtid och nutid, om högt och om lågt.”

Genom textilspråket uppmärksammar konstnärerna sociala och historiska frågeställningar och undersöker hur konst inte kan begränsas till strikta definitioner. El Anatsuis väggbeklädnader är hopsydda med koppartråd, de förvrängs och får sin böljande struktur under installationen; Christina Västerbos vida kjol, sammanvävd på fliselin (ett tunt tyg med ett klister på ena sidan som används som förstärkning) och monterad på en metallkorg som en krinolin, upplevs både styv och fladdrig, rumslig. En flytande rörelse bildas på verkets yta, skiftande rutnät av ränder och färgblock samspelar med de omgivande målningarna, en dialog skapas.

Christina Västerbo, ”Memories 2”, sytråd och akvarell på papper.
©Christina Västerbo /Bildupphovsrätt 2022.

Serien ”Memories” består av ett antal inramade verk på papper. En abstrakt komposition av klara färgfält målade med akvarell, trådar och fria stygn som ett påliggande mönster, ton i ton. De sköra textila inslagen, som delvis lämnats hängande, tillför en ytterligare dimension, likt rinnande färg och kan ses som en omtolkning av Drip painting. Ett överflöd av kulör, ett övergripande mönster som gör att ögat kan följa en sträng uppifrån och ner och tillbaka igen, en lek med den visuella effekten. Färgfälten förstärks progressivt av de flödande sytrådarna, som upplevs nästan som irriterande för synen, fokus störs, lager skapas, en rymd bildas.

I serierna ”Mellan rum” och ”Vävda rum” har konstnären låtit bilden växa fram som en väv. Här är duken uppdelad i ett flertal geometriska rutor, med målade raka korsande horisontella och vertikala streck. Det abstrakta bildspråket, linjer och rader som smälter samman, som sammanbindande band, skapar en känsla av tidsflöde. Jag vänder mig om och tittar tillbaka in i första salen, min blick fångas av verket ”Mosaik 1”, ett nytt tempo. Målningens ojämna färgblock studsar mot varandra, de vita konturerna skapar en pulserande rytm, en optisk vibration, känslan att man hoppar från korsning till korsning, på gatorna av en hektisk storstad.

I utställningsrummet blir upplevelsen till. ”Målningarna och textilierna kan både ses som att de vävs samman, men också som att de remsas upp, likt något som hela tiden omtolkas och görs om.” (ur katalogen Lager på lager av Christina Västerbo, tryckt med bidrag från Stiftelsen Längmanska Kulturfonden). Christina Västerbo bjuder in betraktaren till en kommunikation med material och färg, ett direkt möte med verken. Ordet mosaik härstammar från grekiskan och betyder "hörande till muserna". Alice, mödrar, sömmerskor, väverskor, kvinnor i olika tidsmoment, betydelsefulla inspirationskällor genom tiderna.

Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2022-12-09

Länk till artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.