Cecilia Hultman – teckning som installation och filosofi
2022-07-18 12:30
”En sats paralleller” på Sundsvalls museum
Hon gör det inte lätt för betraktaren, Cecilia Cissi Hultman. Med linjer tunna som spindeltråd och minimalism in i minsta detalj ställer hon höga krav på publikens uppfattningsförmåga. Här gäller det att stanna upp, tänka efter och gå på djupet. Utställningen ”En sats paralleller” på Sundsvalls museum kan uppfattas som inåtvänd men att gå in i den är också att gå ut i det okända, det otänkta, att låta sig utmanas till att använda sidor av sin varseblivningsförmåga som vanligtvis ligger i träda. Det är en utställning att återkomma till om igen för att göra nya iakttagelser, gärna på förmiddagen när ljuset är som vackrast.
”En sats paralleller” kan upplevas i sina små detaljer eller som en enda stor installation. Utställningen vindlar sig ut i rummet i märkliga konstruktioner sammanbundna med varandra, ibland rent fysiskt, men ännu mer på ett mentalt och filosofiskt plan. Som i verket ”Spetsvåg”. Här finns en minimal teckning av ett upprört hav på en liten spetsig papperstriangel, rudimentärt fastklistrad på ett underlag som placerats i en tavelram. Själva triangelspetsen flaggar löst ut ur ramen och pekar i östlig riktning. Under ramen, till höger om den, finns en blå rektangulär skiva i samma format, men utan teckning. Och under den blå rektangeln, en större oregelbundet rektangulär träskiva som når ända ner till golvlisten. Från den pekar en smal rimpa ut i samma riktning som spetsen på den inramade teckningen. Allt under den blå rektangeln är vitmålat, i samma vita färg som väggarna i utställningslokalen och det uppstår en osäkerhet, tillhör de vitmålade rektangulära formationerna installationen eller är det konsthallens väggar som är så där oregelbundna? Konstruktionen vilar harmoniskt på väggen samtidigt som den ser ut att vilja flyga i väg.
Cecilia Cissi Hultman, ”Spetsvåg”.
©Cecilia Cissi Hultman/Bildupphovsrätt 2022.
Och det är så Cecilia Hultmans konst jobbar, den tar sig ut i rummet, identifierar sig med det, smälter in i det, drar paralleller och ställer frågor om vad som är vad och hur saker och ting hänger ihop. Ta en titt på ”Krull och diagonal”. Där sitter en blyertspenna fastkilad i den räta vinkeln mellan två väggskivor. Är det pennan som håller ut väggarna eller är det väggarna som håller fast pennan?
Till saken hör att Cecilia Cissi Hultman är en mycket skicklig tecknare. Teckningarna, om de finns där, får utgöra minimalistiska utgångspunkter för det som komma skall. Men hon kan lika gärna låta bli att teckna och i stället använda tecknarens arbetsredskap som uttrycksmedel. Pennor dyker upp här och var, liksom papper. Installationen ”Som vinkel & spets” består av en vit vässad penna upplagd på en tygklädd hylla. Bakom den en kantig träribba som målats vit men där ett bit lämnats omålad så att träets ådring lyser fram. Den skarpt vinklade kanten mellan det vita och det träfärgade utgör en parallell till pennans vita spets.
Vad färg beträffar går hela utställningen i vitt, svart och grått med enstaka inslag av färg, till exempel den blå färgen i ”Spetsvåg” eller färgen hos obehandlat trä. På den stora installationen ”Koncentrerat perspektiv” ligger en bunt gulbrunt A4-papper, exakt utplacerad i ett hörn av den långa liggande banan. I närheten, på golvet vid fönstret, ligger ett likadant men hopknölat gulbrunt papper. Tillhör det verket eller är det bara ett skräp?
Konstnären uttrycker sig också i videoformat. I utställningen finns videon ”En sats paralleller”, där hon ägnar sig åt att dra upp parallella linjer på ett golv i vad som liknar en gymnastiksal. Den som vill se mer video kan med fördel gå in på hennes Instagramkonto cissi_hultman.
Cecilia Cissi Hultman, Stockholm, är född 1985 i Sundsvall där hon också växte upp. Hon har en master i offentlig konst från Konstfack och arbetar med teckning som installation och skulptur. Inför den aktuella utställningen har hon arbetat på plats i museet under tre veckor. Visningar av utställningen kommer att äga rum i september.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2022-07-18
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.