BOX POPUP-utställning

Äntligen öppnar konsthallar och utställningslokaler igen! Efter all pandemiisolering och trista digitalmöten är det härligt att få träffa människor och se konst i verkliga livet. I ”Meken”, den mekaniska verkstan från sågverksepokens glansdagar, har Mats de Vahl samlat några ångermanländska fast- och sommarboende konstnärsvänner till gemensam utställning.

Redan i entrén möts vi av Mats de Vahls järnskulptur ”Älven”, Ångermanälven, som en klarblå, slingrande orm i en rostbrun omgivning. Ett återkommande och igenkännbart inslag i flera av hans verk är just skogen, sågverken och älven. Även i skulpturen ”Utskuret Landskap” är det älven som är huvudmotiv. Denna gång som i ett utsnitt och en närstudie. I skulpturen ”Timmer” har han samlat olika bomärken från tiden med de gamla sågarna längs med Ångermanälven. Timret stämplades, sorterades och skickades sedan vidare, allt i eller vid älven. 

Mats de Vahl, ”Utskuret landskap”, järn.
©Mats de Vahl/Bildupphovsrätt 2021. 

Christina Olivecrona och Bengt Jahnsson-Wennberg har gemensam ateljé och ett sommarboende i Köjas missionshus. De har båda varit elever på Konsthögskolan vid Umeå universitet. I Christina Olivecronas ”Kulturbärare” kan man ana sig till Ångermanälven, gattet mellan öarna ut mot älven, sett från Köjaviken. I förgrunden en karyatid, kvinnoskulptur i stället för kolonn, som på sitt huvud håller en viktig bit av templets bärande bjälklag. Målningen påminner om Yvonne Claessons affisch ”Nu går vi!”, som gjordes inför internationella kvinnoåret 1975, där liknande kvinnoskulpturer hotar att släppa taget om den bärande kulturbiten. 

Christina Olivecrona, ”Kulturbärare”, olja.
©Christina Olivecrona/Bildupphovsrätt 2021. 

Bengt Jahnsson-Wennbergs målningar har de där kontrasterande släpskuggorna till de blanka, soliga ytorna, som så väl kännetecknar Edward Hoppers målningar. ”New York tidig Decembermorgon 1” skulle kunna vara ett verk inspirerat av honom. Bengt Jahnsson-Wennberg är förutom konstnär även författare. Han har gett ut en självbiografisk roman ”Hur gick det här till?”, som handlar om att växa upp som son till den välkände teaterkritikern Bengt Jahnsson och en gränslös hippiemamma. Hans andra, mycket vackra bilderbok ”Målningar” med ett urval av egna verk finns som blädderex i utställningen.

Öppningen ut mot Ångermanälven, sett från Köjaviken, finns även med i Ulla-Carin Winters grafiska blad ”Längs Älven V”. Tidigare i serien är det Indalsälven hon avbildat men här har hon alltså tagit fasta på Ångermanälven. En övergiven husvagn med stängd dörr och en dramatisk svärta i trycket ger bilden ett vemod och stark nostalgikänsla. Ulla-Carin Winter är en mästare på den, att fånga och återge för en för många välkänd minnesbild av ett landskap.

I våras visades Edward Jarvis utställning ”Rekviem” på Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik. Margareta Klingberg skrev en fin recension om den här i Volym . Där tog han klivet in i ikonmåleriet och använde poeterna Gunnar Ekelöf, Nils Ferlin, Erik Axel Karlfeldt och Dylan Thomas till hjälp i sin själamässa över ett förlorat barn. Här i BOX POPUP-utställning är det en diktrad av Johan Jönsson som omgärdar ikonmålningen ”Färden”: ”Livet är döden/ slutet är utan slut”. En korp hukar över en vattendränkt tegelbyggnad och ett blekt fågellik flyter iväg. Det är sorgtungt och mycket allvarsamt.

Ett annat sinnelag anas dock i Edward Jarvis andra verk i utställningen ”Cirkeln är den perfekta kvadraten”, som spelas upp på ett klot i utställningssalens tak. Det är lite för ljust i rummet, för att klart kunna urskilja vad som händer på filmen, men visst är det väl konstnären själv, som med svart tuschpenna frenetiskt ser ut att måla över något kvadratiskt och visst ser han ut att småle lite försiktigt.

Sjätte konstnären i samlingsutställningen är Karin Granqvist från Sollefteå. Hon tillhör samma årskull, som gick ut Konsthögskolan vid Umeå universitet, som Christina Olivecrona och Bengt Jahnsson-Wennberg. Hennes konstnärliga inriktning ligger i att få färgerna att leva sitt eget liv. Det får ta sin tid och hon inväntar rätt tillfälle genom att arbeta med flera målningar samtidigt, som ett musikstycke, tänker jag. Här har hon sju sådana målningar med till synes snabba, spontana penseldrag i klara färger. I en presentation av Karin Granqvist står det att hennes starkaste konstnärliga inspirationskälla är Margareta Petrés konst, ännu en av Ångermanlands alla intressanta konstnärer.

”BOX POPUP”, konsteventet i Marieberg, Bjärtrå, visas bara veckan ut. Vill man uppleva denna utställning på egen hand, måste man alltså snabba på!

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2021-07-20

Länk till artikel

Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.