Bothniasalong 2024
2024-08-05 12:07
Recension av utställningar i Luleå och Jokkmokk
Bothniasalongen är en uppfriskande fläkt bland sommarens konstutställningar i norr. Här kan du ena stunden beskåda en gediget täljd gammaldags träpall för att i nästa mötas av rå graffiti och epoxy-skulptur med tema droger och sex.
Mixen av professionella och mindre etablerade konstnärer från Norr- och Västerbotten ger spännande kontraster. Man kan ana att jurygrupperna haft för avsikt att släppa in den unga samtidskonsten och lyfta fram det generationsskifte som sker.
Bothniasalongen startade 2018 som ett samarbete mellan Norr- och Västerbotten. Årets upplaga är ett utökat samarbete där sju institutioner ingår, jämfört med tidigare fyra. Totalt är det fem utställningsplatser, varav två recenseras här, Luleå Konsthall och Ájtte Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk. I Norrbotten visas delvis konstnärer från Västerbotten och vice versa.
På Luleå konsthall visas verk av 62 utvalda konstnärer. Bland dem märks slöjdaren Jögge Sundkvist och hans ornamenterade träpall samt två täljda skålar. Färgsättningen är, förmodar jag, äggoljetempera. Den charmigt icke-perfekta stilen för tankarna till forna tider då människor slöjdade de bruksföremål de behövde i vardagen. I skarp kontrast till detta hantverk finns verket ”Rape juice XXL” av Alice Hedström, en skulptur där ett enormt martiniglas i plast har fyllts med så kallade våldtäktsdroger, piller och andra ohälsosamma substanser. Sedan har alltsammans gjutits in i epoxy. Visst, titeln är en smula övertydlig, men tillsammans med Jennie Niledes verk ”Hidden rapes all around us”, griper det ändå tag. Båda verken synliggör kvinnors utsatthet för våldtäkt. Niledes svagt synliga bild på en begagnad bordsskiva tolkar jag som att bordet bär på minnet av ett övergrepp.
I konsthallen häpnar jag över hur mycket fint måleri som presenteras. Helena Adolfssons oljemålningar som med så lätta penseldrag skildrar träd och våtmarker, det är nästan så man känner att man är där. Malin Östbergs små målningar som påminner om gamla familjefoton väcker funderingar om vilka personerna var. Och Therese Thorgrens ömsint skildrade bilder av närstående i olika åldrar, är enbart några exempel på det variationsrika måleriet.
En hel del bilder i broderi finns också. Anna Weglin Elenius använder endast svart tråd på gamla textilier och får fram ett nästan grafiskt uttryck med en humoristisk touch, som i verket ”Simma med cigg”.
På ett podium visas en grupp skulpturer av Daniel Sandling. Dessa troll och mytiska väsen, formade av djurhorn och trä, bär på ett hemlighetsfullt uttryck. Trots detta imponerar de inte formmässigt då det ofta är tydligt var bandsågen och dremel-slipen farit fram.
Flera intressanta konstnärskap ligger bakom de ”smakprov” vi ser på denna salong med så många deltagare. Intarsian ”Judas” av Anna Hedström väcker min nyfikenhet. På bilden av trä ses en man kyssa en annan man på kinden medan denne tittar rakt ut, på betraktaren, på mig ... Jag blir nyfiken på konstnären och upptäcker en rad andra intressanta verk, som ofta ställer brännande frågor om kön och makt.
I Jokkmokk ses verk av 13 antagna konstnärer. Bland de mer kända märks den ständigt experimenterande Brita Weglin. Här visar hon en trio vävda naivistiska porträtt i mindre format, varav två kvinnobilder i Weglins karaktäristiska stil, inspirerade av stumfilmens vamp. Kul att se att hon nu även börjat med bildväv.
En annan konstnär med naivistisk stil är illustratören och formgivaren Marc Strömberg. Han har en lekfull och lite rå stil inspirerad av serieteckning och graffiti. Triptyken ”Dino-cats” är akrylmålade bilder på wellpapp – kanske ett statement för den tillfälliga konsten (läs graffiti) vars värde inte mäts i pengar?
Även Katt Skarin har en bakgrund inom graffiti- och muralmåleri. Här visar hon akrylmålningarna ”Porträtt av dam i längtan” och ”Paus” som hör ihop. Snusdosan, sexleksaken och tv-spelskontrollen som ligger på bordet vittnar om ett ibland ensamt singelliv.
I Jan-Anders ”Jatte” Erikssons måleri har de öde och vidsträckta landskapen i skymningsljus blivit något av ett signum. Målningen ”Strid ström” är i samma anda. Men trots hans ofta likartade motiv sker det alltid någon liten förfining som gör varje ny målning magisk.
Jag hade stor behållning av Bothniasalong 2024 och den överskådliga katalogen som finns att ta del av.
Än finns det tid att se utställningarna som pågår till följande datum: på Ájtte i Jokkmokk till 24 augusti, på Gällivare Kulturmuseum till 24 augusti, på Konsthallen i Luleå till 14 augusti, på Skellefteå Konsthall c/o Nordanå utställningsrum till 1 september och på Västerbottens museum till 22 september.
Text och foto: Susanne Holmberg
Volym 2024-08-05
Susanne Holmberg, frilansjournalist och kulturrecensent med uppdrag åt bland andra Lira Musikmagasin och Norrländska Socialdemokraten. Hon är både journalistutbildad och konstutbildad och har i många år varit yrkesverksam konstnär med stenskulptur som sitt specialområde. Som konstnär har hon varit konsult, konstnärlig ledare samt deltagit och medarbetat i flertalet internationella symposier och biennaler. Sitt eget konstnärskap har hon för närvarande vilande till förmån för jobb inom media.