Blandade konstuttryck – 2022 års stipendiater och akvarellmåleri
2024-10-30 15:55
Sundsvalls konstförening
Textilkonstnären Nanny Rådenman och keramikern Isabel Tegström var stiftelsen Grafström-Sandqvistska fondens stipendiater år 2022. Nu ställer de ut hos Sundsvalls konstförening tillsammans med akvarellmålaren Eeva-Liisa Holappa Jonsson, Sundsvall. Utställningen är omväxlande och intressant, väl värd ett besök.
Grafström-Sandqvistska fonden skriver i sin motivering att Nanny Rådenman fick stipendiet ”för att undersöka om konst och hantverk kan höja livskvalitén hos en person med demens”. Nanny Rådenman kommer från Åre men bor numera i Stockholm där hon nyligen har avslutat en masterutbildning i textil vid Konstfack. I sin examensutställning våren 2024 presenterade hon det sociala konstprojektet ”Väv mig genom en dröm” som nu kan ses i Sundsvall. Det tillkom i samverkan med människor på ett demensboende i Stockholmstrakten där Nanny Rådenman tidigare arbetat som vårdbiträde. Verket består av åtta mindre bildvävar. Uppdelningen kan sägas symbolisera demenssjukdomarnas fragmentariska karaktär.
I en presentation av verket skriver hon att ”Mitt examensarbete tar avstamp i kopplingen mellan demensvård och bildvävens ordlösa och intuitiva kommunikation. I projektet har jag undersökt hur bildväv kan bidra till en mer kreativ miljö vid omvårdnad av äldre personer med demens”. Till boendet hade hon med sig en liten bärbar trissvävstol med vilken hon satt inne på patienternas rum och vävde. De kunde se på när hon arbetade och efter förmåga prata om färgval med mera.
Nanny Rådenmans slutsats är att hennes sociala vävning på äldreboendet var positiv för de personer hon träffade och att en mer kreativ miljö inom demensvården kan stärka personal och anhöriga, vilket kan påverka de äldre på ett bra sätt. Hon konstaterar att även färgseendet påverkas vid demens. Till exempel finns rött kvar länge men det kan bli svårt att skilja på blått och grönt.
I ett annat verk i utställningen, triptyken ”Time will tell” (2022) har hon skapat stiliserade bilder av hjärnan, där rött får symbolisera den skadliga plackbildningen som bildas på nervtrådarna vid demens. Den senaste bildväven, ”Minnet är bra men…” (2024), fortsätter denna undersökning av demensens skadeverkningar. Nanny Rådenman har tveklöst gett sig in i en av vårt samhälles stora problem – demenssjukdomarna och demensvården – vilket är imponerande.
Isabel Tegström har sina rötter i Sundsvall. Hon fick stipendiet för att ”utveckla material, verktyg och lokal”. Det har hon också gjort genom att tillsammans med kollegor etablera en keramikverkstad i Stockholm, där hon bor. Hon gick ut Konstfacks program för keramik och glas 2021.
Hennes verk ”Stocken” i rött lergods dominerar utställningslokalen där det ligger på en halvmeterhög monter mitt på golvet. ”Stocken” är ihålig och uppdelad i åtta tunga delar.
Konstnärens dragning till natur och skog kommer igen i flera av verken. Eller ska vi säga människans relation till skog och natur, här symboliserad av avhuggna stubbar, ved, bark med mera. Även det förstenade, fossiliserade träet fascinerar henne och tar sig uttryck i de tre skulpturerna ”Stenat trä” (2020), i stengods respektive gips. Själv dras jag av oförklarliga skäl till en stubbe i vitt och svart stengods, kallad ”Mikrostubbe”. Är det bara för att den är snygg eller har det att göra med mitt eget beroende av skog?
Isabel Tegström attackerar sina keramiska material på alla upptänkliga vis. Hon målar på leran med glasyr eller ristar in teckningar i den, som i samlingen ”Stubbteckningar”. Där har hon fotograferat stubbar och ritat av dem på lergods eller stengods. Vidare på stubbtemat finns ett par riktiga stubbar från Juniskär med i utställningen. Hon har ringlat lera på dem, pressat leran och se, ett kartliknande mönster har uppstått. Verket har döpts till ”Kartor”. Ett annat intresseområde är bark, vilket manifesteras i verket ”Bark båge”. Denna gipsskulptur antar en närmast arkaisk form i sin mäktiga renhet.
Men allt handlar inte om skog och trä. I utställningen visas även serien ”Förlossning”. Den består av fyra bilder i svart och vitt stengods. Det vi ser är öppningsskedet när en kvinna föder ett barn. Och de tre brutna men ihopsydda svärden ”Girlhood Swords” av stengods och linnetråd vittnar om någon form av försök till motstånd, brutet men återupptaget.
I galleriets mindre rum visas akvareller av Sundsvallskonstnären Eeva-Liisa Holappa Jonsson, uppvuxen i Rovaniemi, Finland. Hennes naturnära motiv, gärna inspirerade av fjällvärldens landskap, utgör ett skönt och uppfriskande komplement till stipendiaternas mer komplexa arbeten. Hon ger sig inte ut för något annat än att vilja fånga och dela naturens skönhet och det är gott nog. I akvarellen ”Kuoddojaure” smälter blåtonade berg, himmel och vatten samman och föder en längtan att få vara där. På liknande vis påverkar de skira blommorna i akvarellen ”Vallmo”. Utställningen kompletteras även med några stentryck skapade på Vikmanshyttans stentryckeri.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2024-10-30
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.