Att skriva en bild
2018-09-24 10:36
Mensur Porovic på Härnösands konsthall
Ursprungligen är dansritualen ett sätt att komma närmare Gud.
Dansande dervischer, namnet blir en känsla som lyfter sinnet. Kalligrafiskt måleri, Mensur Provics bilder är berättelser på ett språk som rymmer en oändlighet. Berättelser som undan för undan skalats av, där detaljer valts bort, förenklats för att lämna utrymme för något större. Och just därför, när inget oväsentligt längre står i vägen, når det konstnären försöker förmedla fram som krusningar på en våglängd bortom det riktigt gripbara. Så lekande lätt men med ett allvarsamt djup.
Dervischernas dans ska framkalla en känsla av att själen lämnar kroppen och förenar sig med det astrala.
I snarlika penseldrag, målning efter målning utan att det blir ett manér, i stävan efter en ickeupprepning i det upprepade, finner Porovic alltid ett nytt sätt att försöka komma åt det oupptäckta. Hans förhållandevis små målningar är stora. Med enkelhetens lätthet rymmer de så mycket mer än det som är synligt på ytan. En yta där det glesnande pigmentet delvis i de sekundsnabbt målade färgstråken gör bilderna tredimensionella. Dansande i ett starkt ljus från egentligen ingenstans, ser dervischerna ut att lysa upp sig själva inifrån. Några ser ut att upplösas, tona bort och kanske är det där, i de tunna lite oskarpa bilderna, som känslan av rörelse mot ett annat medvetande, en annan dimension, blir som tydligas.
Mensur Provic, Dervisch 27.
©Mensur Provic.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2018-09-24