Programområden

Ditt utvecklingsarbete behöver innehålla samverkan för att få stöd av programmet. Det handlar om samverkan mellan kommun, region, privata vårdgivare och patient/brukare, men också med andra aktörer och branscher.

Gemensamt ansvar

Vi skapar nya arbetssätt och tar ett gemensamt ansvar för att vården och omsorgen upplevs trygg och sammanhängande för patienten/brukaren/invånaren.

När ni startar ett samverkansarbete är det viktigt att

• involvera olika nivåer i organisationen – gör dem delaktiga utifrån sin roll.
• se till att både kommun och region är representerade.
• utmana rutiner som bygger på isolerade beslut.
• se helheten, över organisations- och verksamhetsgränser.

Exempel: in- och utskrivningsprocessen och i förebyggande arbete. Vi ska öka dialogen kring gemensamma vård- och omsorgsplaner och hur vi ska koordinera, exempelvis genom patientkontrakt eller hur vi når och kontaktar varandra i vårt dagliga arbete. Vi ska också fokusera på mer hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Ansvarig för programområde samverkan är

Vakant

• Individen är expert på sig själv med kunskap och erfarenhet av sin hälsa, sina förmågor och sin livssituation.
• Vården och omsorgen är experter i professionen, det medicinska och terapeutiska.
• Tillsammans i ömsesidighet skapas behandlingsplaner med tydligt formulerade mål.

När ni arbetar för ett personcentrerat arbetssätt är det viktigt att

• se att det enskilda mötet är en del av ett system som hänger ihop.
• det genomsyrar allt arbete i mötet mellan individ och profession, mellan medarbetare och mellan medarbetare och chef.
• ni utmanar rutiner som bygger på isolerade beslut.
• ni lyfter det förebyggande arbetet.
• säkerställer att individen är delaktig och att nästa steg sker i ömsesidigt samförstånd.
• samordningen mellan olika vård- och omsorgsgivare är planerad, dokumenterad, känd och verifierad av alla inblandade aktörer i och med att ansvaret för denna koordinering är vår och inte individens.

Tre nyckelbegrepp

1. Berättelsen. Genom berättelsen framkommer individens behov. Det andliga, existentiella, sociala och psykologiska perspektivet är viktigt i lika stor utsträckning som det fysiska. Hela människans tas om hand och bekräftas och ses inte bara som en patient/brukare med olika symptom.
2. Partnerskapet. Partnerskapet uppstår när individens berättelse vägs samman med professionens kunskap och beprövade erfarenhet. Tillsammans skapas en gemensam vård- och omsorgsplan som tar hänsyn till vad som hänt innan, under samt efter ett möte mellan individ och profession. Även anhöriga bör involveras så långt det är möjligt. I de fall individen har kontakt med flera vårdinstanser inkluderar planen även hur koordinering ska gå till, exempelvis mellan kommun och region.
3. Dokumentationen. Dokumentationen av det man gemensamt kommit överens om ska vara ett levande och lätt formulerat dokument med lika mycket insyn för alla parter. Dokumentet följs upp i alla instanser och utgör även ett stöd för egenvårdsdelen. Ett exempel på detta kan vara patientkontrakt.

Ansvarig för programområde personcentrering är

Malin Schedin 
malin.schedin@rvn.se

Antalet invånare som upplever att de ”hamnar mellan stolarna” och/eller upplever att de inte får någon hjälp alls när regionen och kommunerna erbjuder stöd och behandling ökar . Därför behöver regionen och kommunerna samverka och skapa nya arbetssätt så att fler invånare har levnadsvanor som är livsbejakande i stället för livshotande.

Egenvård är

• att arbeta förebyggande, exempelvis med hälsosamma levnadsvanor, psykisk hälsa och jämlik hälsa.
• en del av omvårdnaden. De insatser som individen kan göra själv som en del av en behandling exempelvis medicinering eller egenprovtagning.

Metoder

• att uppmärksamma trender, exempelvis
• • följa ökning av remisser inom ett område, exempelvis för övervikt, psykiatriska utredningar och så vidare.
  • följa sökstatistik för egenvård exempelvis via 1177 med flera.
• att sprida goda exempel.
• att utveckla nya arbetssätt i samverkan mellan regionen, kommunen/kommunerna och intresseorganisationer.

Livsbejakande i stället för livshotande

Vårt hälsofrämjande och förebyggande arbete, tillsammans med egenvård, skapar delaktighet och trygghet hos invånaren. Om våra invånare kan leva självständigt med eget ansvar och möjlighet att påverka sin situation ökar välmående, engagemang och fler goda levnadsår. Det i sin tur påverkar också kontakten med vården och omsorgen i form av att behovet av stöd minskar, medicinering minskar och behandlingsplaner kan kortas[1].

[1] GCPP, Göteborgs Universitet, centrum för personcentrerad vård.

Ansvarig för programområde hälsofrämjande, förebyggande och egenvård är

Lina Runesson
lina.runesson@rvn.se

Ny teknik bidrar också till en jämlik vård i ett län med stora geografiska avstånd där resor kan minimeras genom en kombination av fysiska och digitala möten.

Digitala arbetssätt och ny teknik är en möjlighet

• vid geografiska avstånd (stad/landsbygd).
• för tillgång till personal.
• vid behov av kontinuitet, förebyggande och hälsofrämjande insatser exempelvis monitorering.
• att följa upp ett arbete på ett lättsamt sätt, exempelvis enkäter eller intervjuer.

För att arbeta med digitala arbetssätt behövs

• samverkan i hela vård- och omsorgskedjan mellan region och kommun/kommuner.
• involvering av patienten/brukare.
• planer för utmaningar och frågeställningar som:
  • hur planerar vi för att göra tekniken hållbar över tid?
  • hur värnar vi om invånarnas integritet när information delas?
• mod att samverka med externa aktörer/branscher.
• uppmärksamhet på brister som hindrar att vi använder digitala arbetssätt.
  • exempelvis bredbandsuppkoppling eller användarvänlighet. 
• tolkning av lagstiftning och tillämpa medgivande.
• systemutbyggnad och sekretess.
  • säkra videomiljöer och informationsplattformar med mera.
• medvetenhet om att upphandling av ny teknik tar tid.

På gång just nu

På nationell, regional och lokal nivå är mycket på gång inom digitalisering. Lagstiftningen ses över för att främja informationsöverföring mellan huvudmän[1]. I samverkan mellan Region Västernorrland och länets kommuner pågår:

• ett breddinförande av SIP, samordnad individuell planering, vilket innefattar tekniken bakom distansmöten där invånare/anhörig/specialistvård/ primärvård/omsorg kan ha gemensamma videomöten.
• varianter av hemmonitorering/egenmonitorering där provtagning sker i hemmet, av individen eller med stöd av personal där resultatet skickas till läkare för bedömning. Exempel på sådana mätningar är vikt, blodtryck och hjärt- och lungljud.

[1] Exempelvis lagrådsremiss, Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Ansvarig för programområde digital förmåga och teknik är

Pär Näslund
par.naslund@ange.se