Rådet om patientbemötande för 40 år sedan följer Anders än: ”Funkar till 99 procent”
2024-07-15 10:45
Från början ville Anders bli jägmästare, men kom inte in på utbildningen. I stället föll yrkesvalet på tandläkare, och det är patienter och medarbetare på Folktandvården i Ånge tacksamma för. Med endast två år kvar av arbetslivet, kanske jägmästardrömmen blir sann.
– Nu är jag redo att börja trappa ner och har inte ångest över att sluta. Jag planerar redan för fullt vad jag ska göra, säger Anders.
Svårt att få jobb
Men vi tar det från början. Anders har sina rötter i Jokkmokk i Lappland och tog sin tandläkarexamen i Umeå 1984. Sedan följde en tid med vikariat på flera olika kliniker, ibland samtidigt, på halvtidstjänster. På den tiden var det mycket svårt att få jobb som tandläkare – precis tvärtemot hur det ser ut idag.
– Jag sökte jobb överallt i hela landet. Jag tror att jag var bland de första i Sverige som fick ett fast jobb i min åldersgrupp.
Flyttade till Ånge
Efter ett tag fick både Anders och hans fru Kristina, som också är tandläkare, erbjudande om fasta tjänster på Folktandvården i Ånge.
– Det var slumpen som gjorde att vi hamnade i Ånge. Efter ett tag byggde vi hus där och på den vägen är det, säger Anders.
Varför har du stannat kvar så länge i Folktandvården?
– Jag tycker om att jobba med alla sorters patienter och har känt mig nöjd med att ha byggt upp en bred kompetens. Inom folktandvården har jag kunnat jobba med allt från behandlingsrädda barn till implantatkirurgi.
Anders medger att arbetet blivit allt tyngre de senaste åren, kollegorna färre och att stressen ökat. Samtidigt har yrket med tiden givit honom en inbyggd pondus i patientkontakterna. Enligt Anders tar det mellan 15–20 år innan man kan säga att man är en ”riktig” tandläkare.
– Det här är ett jobb som man växer in i. Många är duktiga tekniskt, men empati och ”ta folk” kan man nog inte lära sig, säger Anders.
Patientkontakten viktig
Han lyfter fram helhetssynen på yrket, och berättar om rådet han fick från en lärare på tandläkarhögskolan och som han följer än idag.
– Vilken människa du än har i stolen, om den är illa klädd, har dåliga tänder, är otrevlig – så försök att tänka positivt och känna att du tycker om patienten på något sätt. Det känner patienterna, även om du inte gör något speciellt. Då blir det en bättre patientkontakt och roligare att jobba. Det funkar till 99,9 procent.
Från borr till motorsåg
Numera arbetar Anders cirka 80 procent och ska efter sommaren trappa ner ytterligare. År 2026 går han i pension, på sin 68-årsdag. Och, drömmen om att bli jägmästare kanske då blir sann.
– Jag ska börja ägna mig åt lite skogsbruk för jag och mina syskon har ärvt en skogsfastighet uppe i Lappland.